Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besannades ej den liberalistiska läran, att det enskilda intresset är ägnat att
befordra en ekonomisk hushållning, utan tvärtom vidtog en svår
skogsförödelse genom hänsynslös ströhämtning, som nedsatte skogarnas växtlighet,
och genom uthuggning, befordrad genom höga virkespris och förbättrade
transportleder. Skogarna utglesades eller skövlades fullständigt, så att stora
skogstrakter förvandlades till ljunghedar.
Farhågan för virkesbrist framkallade väl skogsodling, men då man
härvid för att snart återfå skog företrädesvis planterade snabbvuxna trädslag
såsom poppel, gråal, björk (betulamani»), och barrträd, kommo de gamla
ek- och bokbestånden i norra Tyskland att till stor del ersättas av dessa,
framför allt av tall, samt bok och ädelgran i Sydtyskland av tall och rödgran.
Dessa förhållanden hade till följd, att i de senare skogslagar, som
utfärdats, inskränkningar i förfoganderätten över skog bibehöllos eller
återinfördes, såsom förbud mot kalhygge och skogsmarks användning till annat än
skogsbörd utan myndigheternas medgivande, skyldighet att sörja för skogens
föryngring, inskränkning i rätten till betning och hämtning av skogsströ,
bestämmelser om vidmakthållande av skyddskogar mot flygsand,
stormskada samt ras och utskärningar i alptrakter.
I den preussiska skogslagen av den 6 juli 1875 har man sökt befordra en
rationell hushållning i smärre skogslotter genom bildande av föreningar för
bevakning eller för hela skogsskötseln för gemensam räkning.
I den österrikiska skogslagen av år 1852 finnas allmänna föreskrifter till
framtvingande av en rationell skogshushållning, och i de nyaste provinsiella
lagarna föreskrives, att avverkning får ske endast efter för varje fall erhållet
medgivande av myndigheterna, som också hava att giva föreskrifter
beträffande avverkning och utdrivning.
I ungerska skogslagen av år 1879 stadgas också skyldighet att enligt av
myndigheterna fastställd hushållningsplan vidmakthålla en uthållig
skogsskötsel på all mark, som ej är lämplig för annan odling, och skyddsskogar
för odlad mark och vägar.
Skogshushållningen har också gjort stora framsteg genom införande av
mer rationella hushållningsmetoder. Som banbrytare på detta område
framträdde i början av århundradet främst Georg Ludvig Hartig, år
1811—1837 chef för den preussiska skogsfprvaltningen, och Heinrich v.
Cotta, 1816—1844, förste föreståndare för skogsakademien i Tharand.
Båda utövade ett stort inflytande på skogshushållningens reformering genom
en mängd lärjungar och genom utgivande av handledningar i detta ämne,
den förre även genom tillämpning i de preussiska statsskogarna av de
grundsatser han omfattade. Han utvecklade den redan under förra århundradet
införda traktblädningen (sid. 285) genom skogens indelning efter den s. k.
massafackverksmetoden, enligt vilken skogen indelas i avverkningsskiften,
så att lika stor virkesmassa årligen skall uttagas. Cotta däremot övergick
småningom till att göra årshyggena lika stora, s. k. ytfackverksmetoden. I
båda fallen skulle beståndet genom en förhuggning eller direkt genom
fröträdställning öppnas för den naturliga fröspridningen och genom en eller
flera ljushuggningar och sluthuggning tillräckligt ljus beredas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
