Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Schweitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmuntran och särskilt till tilläggspris för de tjurar, som prisbelönades vid de
avelsdjursutställningar, soni börjat hållas. Som villkor för detta understöd
bestämdes år 1885, att prisbedömningen skulle ske efter mätning och enligt
en fastställd pointskala. Som tjurarnas antal tack vare dessa belöningar
starkt ökats, beslöts sistnämnda år, att understödet delvis skulle användas
till premiering av hela grupper eller familjer av avelsdjur. Dessa pris ha
allt mer övervägande utdelats till avelsföreningar. Sedan 1888 har
förbundsregeringen lämnat organisationsanslag åt dylika, vilkas antal sedan starkt
tilltagit, och senare ha de även erhållit årliga understöd. År 1891 började
förbundsregeringen att bekosta inlösen av språngsedlar, som ägare till
premierade tjurar utdela för de godkända kor, som dessa betäckte. De kalvar,
som födas efter sådan betäckning, förses med ett av styrelsen utlämnat
märke i högra örat och registreras med angivande av härkomsten. Sedan
år 1909 för jordbruksdepartementet en stambok för den gråbruna alprasen,
under det att kantonen Berns styrelse motsatt sig uppläggande av sådan för
de inom dess område förefintliga raserna. F. n. är emellertid stambokföring
även för dessa påbörjad. Förbundsregeringen utövar tillsyn över aveln
genom inspektion av stambokföringen och de inlösta betäckningsfrisedlarna.
FÅRAVELN har, som redan nämnts, gått tillbaka och ingen synnerlig
omsorg ägnas åt densamma, med undantag dock för fåren i Frutigen-dalen,
Wallis, och på alpernas sydsluttningar, där den storvuxna italienska
Bergamo-rasen förhärskar.
GETAVELN har däremot omfattats med större intresse. Största
anseendet åtnjuta Saanen- och Toggenburg-raserna för sin mjölkrikedom. De ha
sedan länge varit föremål för en betydande export. För ledningen av denna
och av aveln ha föreningar och förbund av dessa bildats. Medelmjölkningen
beräknas sedan 1860 ha ökats från 200 till 400 kg. per år.
SVINAVELN har intagit en jämförelsevis obetydlig ställning i den
schweiziska lanthushållningen. Sedan mitten av 1800-talet har det inhemska
svinslaget förädlats med franska lantsvin (Craon-rasen) samt tyska och engelska
raser, främst Yorkshire. Att aveln trots den betydande mejerihanteringen
förblivit jämförelsevis obetydlig, förklaras delvis därav, att denna hantering
till så stor del bedrives i alperna, där förhållandena äro mindre lämpliga för
svinskötseln, delvis av att vassleost (zieger) är ett omtyckt födoämne, varför
vassle föga kommer i fråga till foder. År 1906 bildades de första
svinavels-föreningarna.
Vid utställningar premieras avelsdjur av får, getter och svin, varvid
edsförbundet sedan 1894 giver tilläggspris utöver kantonernas prisbelöningar.
Dessutom understödjer förbundet enligt förordning den 21 mars 1911 dels
bagg-, bock- och galthallningsföreningar, som hålla med l:a pris premierade
handjur, med organisationsanslag, dels get- och svinavelsföreningar, som
hålla med l:a pris belönade handjur och visst minsta antal hondjur (10
suggor, 20 getter) av samma ras och likaledes premierade med l:a pris, och
låta dessa hondjur betäckas endast av de nämnda handjuren, även med
årsbidrag.
FJÄDERFÄ- och KANINAVELN bedrivas allmänt. Deras idkare ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
