Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet» större omfattning i Belgien än i något annat land.[1] Den egentliga
jordbruksbefolkningen hade omkring år 1900 nedgått till 18.79 proc. av hela
folkmängden. Den del av lantbefolkningen, som sökt arbete vid industrien,
har dock till större delen behållit sin bostad med ett jordstycke på landet
och sålunda delat sin tid mellan fabrik och jordbruk, vilket möjliggjorts
genom ett starkt utvecklat lokalbanenät med ytterligt låga månadsbiljetter,
— en omständighet, som bidragit att öka jordstyckningen. En stor del av
lantbefolkningen söker också bidrag till sin utkomst som säsongarbetare
såväl vid de större jordbruken i eget land som i grannlanden, framför allt
Frankrike.
I Holland ha dessa tryckta förhållanden långt mindre gjort sig gällande,
dels på grund av mindre stark folkökning och styckning av jorden, dels på
grund av att lantbruket där sedan gammalt varit övervägande inriktat på
kreatursskötsel. Då emellertid prisnedgången även träffade
mejeriprodukterna, och konkurrensen från andra länder nu blev hotande för landets av
gammalt högt ansedda mejerihantering, kunde dock denna tack vare
införandet av tekniska förbättringar vidmakthålla landets ställning som
exportland för mejeriprodukter.
I båda länderna står lantbrukets teknik alltjämt på en mycket hög
ståndpunkt, och i avseende på sin intensitet är det belgiska lantbruket oöverträffat.
Båda länderna hade endast nominella tullar på jordbruksprodukter, ända
tills Belgien år 1887, för att skydda och uppmuntra sin ännu lågt stående
kreatursskötsel införde en avsevärd tull på levande nötkreatur, får och kött
samt år 1895 å smör. År 1893 belades även införsel av havre med tull,
varemot övriga sädesslag, varav landet ej på långt när alstrar tillräckligt för
eget behov, fortfarande äro tullfria. Nederländerna har däremot alltjämt
vidhållit frihandel med jordbruksprodukter.
ODLINGEN och bebyggelsen ha gjort stora framsteg under 1800-talet.
Genom invallningar ha landvinningarna från havet fortgått. I Holland
inträdde väl en avmattning i dessa företag, sedan staten år 1842 gjort anspråk
på äganderätten till all från havet vunnen mark, men de fingo ny fart, sedan
detta anspråk år 1870 uppgivits. Likaså har torrläggningen av de grunda
sjöar, som funnos inne i landet fortgått. Bland sådana företag märkes i
främsta rummet utpumpningen under åren 1839—1852 av Haarlemer-sjön,
varigenom 18,500 hektar av Hollands fruktbaraste jord vanns. Torrläggningen
av det lågt liggande landet genom pumpverk och kanaler har genom därför
bildade bolag (waterschap) bragts till en sådan fulländning, att vattenståndet
kan regleras efter behag i de lågt liggande områdena, så att dessas odlare
praktiskt taget aldrig behöva besväras av för litet eller för mycket vatten.
Inom flygsandsområdet har också odlingen fortskridit så, att så gott som
all mark bakom den yttersta mot havet skyddande vallen numera är i bruk,
huvudsakligen för odling av grönsaker, som avsättas till den rad av badorter,
som här uppstått och framkallat denna odling.
I det högre liggande diluviala sandjordsomrädets förr öde hedmarker har
odlingen till större delen omskapat det belgiska Campines hedar till åker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
