Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nederländerna och 500 i Belgien och sedan föga ändrats. De äro antingen
bildade enligt andelsprincipen med ansvarighet och andel i vinsten efter
levererad mjölkmängd, dels i bolagsform med samma grund för vinstfördelningen
utöver viss låg ränta på aktiekapitalet. Flertalet av föreningarna ha
sammanslutit sig till provinsförbund, i Nederländerna år 1910 sammanslutna till
Algemeene Nederlandsche Zuwelbond, som verkar för andelsverksamhetens
befordran på mejeriområdet genom utgivande av förbundets veckoblad,
anordnande av examina för mejeripersonal och utdelning av diplom för
godkända mejerister, tillhandagår med rådgivning och uppgörande av planer
samt ombesörjer inköp av förnödenheter för anslutna mejerier. För att
frigöra smörhandeln från det beroende av köpmännen, vari den råkat, bildades
på 1890-talet i Nederländerna några förbund för försäljning av
medlemmarnas smör; för kontroll över detta anordnade dessa även smörprovningar och
kvalitetsmärke för smör. Bland dylika föreningar märkes främst Friesche
Coöperative Zuivel-Export-Vereeniging i Leeuwarden, bildad 1898, vilken
försäljer medlemmarnas smör och ost samt har stora lagerhus för ostens
lagring. (Se vidare sid. 592.)
I övrigt förekommer kooperation för försäljning föga, i Nederländerna
huvudsakligen genom anordnande av auktioner å trädgårdsalster och i
Belgien för försäljning av frukt och ägg.
Kreditkooperation. Jordbrukets kreditväsen är föga utvecklat. I Belgien
beräknades år 1910 den i jordegendom intecknade skulden uppgå endast till
1/8 av egendomsvärdet. Orsaken härtill har man velat finna framför allt i
den långt drivna jordstyckningen, i det att små lån med mindre besvär
erhållas hos enskilda än i kreditanstalter. De första kreditanstalterna i Belgien
voro Comptoirs agricoles, för vilka gäller lag av den 15 april 1884, och som
företrädesvis betjäna större jordbrukare och anskaffa kapital
huvudsakligen från rikets allmänna sparbank. Deras antal var vid sekelskiftet 16.
Dessutom skaffar det stora Boerenbond i Louvain i samverkan med
landsortsbanker jordägare långvariga lån, vartill kapital skaffas genom försäljning av
obligationer, för vilka förbundet, banken och låntagarens egendom
gemensamt ansvara.
Kreditrörelsen för mindre jordbrukare utövas i båda rikena
huvudsakligen genom föreningslånekassor med solidarisk ansvarighet efter
Raiffeissen-kassornas grundsatser (sid. 526). Sådana började bildas i slutet av 1800-talet
och ha sammanslutit sig till centralkassor, varav finnes 2 i Holland och 7 i
Belgien.
Försäkringsföreningar. I Belgien ha upprepade försök gjorts med
obligatorisk försäkring av kreatur mot sjukdomar, men i regel ha dessa försök
misslyckats och medfört mycken missbelåtenhet. Endast i Västflandern
tillämpas ännu denna anordning. Däremot ha försäkringsföreningar grundade
på ömsesidighet från slutet av 1800-talet fått stor utbredning bland bönderna
i båda länderna.
Häst- och getförsäkringsföreningar finnas huvudsakligen i Belgien,[1]
särskilt i Flandern, under det att föreningar för försäkring av nötboskap, får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
