Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intager en halvt officiell ställning. Efter dess mönster bildades år 1913 la
Société belge de défrichements. Vidare märkas kontrollföreningar, som sedan
sekelskiftet bildats i rätt stort antal i Friesland och Nordholland,
trädgårdsföreningar, särdeles talrika särskilt i Belgien, avels- och biodlareföreningar,
föreningar för mjölkhushållningens främjande m. fl. I Belgien har under
senaste åren i samband med strävanden att höja den husliga ekonomien,
bildats talrika kvinnoklubbar (cercles fermières), som verka i nämnda syfte
genom sammankomster, kurser, föredrag m. m.
Ekonomiska föreningar. Den belgiska lagstiftningen skiljer mellan unions
professionelles, vilka driva ekonomisk verksamhet för medlemmarnas
räkning, och ömsesidiga föreningar för försäkring och kreditgivning. För de
förra utfärdades lag den 18 maj 1873, vilken ändrades den 22 maj 1886, för
de senare gäller lag av den 23 juni 1894 med senare tillägg. Alla slag efter
dessa lagar bildade föreningar understödjas av staten med bidrag till
organisationskostnaderna.[1]
Emellertid är vanligt att föreningar för ekonomisk verksamhet antaga
form av bolag eller av ideella föreningar för att undgå besvär och kostnader
för den registrering och offentliga kontroll, som är föreskriven för
ekonomiska föreningar.
Även i Nederländerna hava många ekonomiska sammanslutningar för
jordbruksändamål, dock företrädesvis stora kapitalstarka sådana, formen av
aktiebolag, och likaså finnas åtskilliga, särdeles sparkassor och
mejeriföreningar, som registrerats som ideella föreningar, Zedelijke lichaamen, vilket
enligt lag av år 1855 är tillåtet för föreningar av allmänt intresse, blott
uppgiften ej är uteslutande personlig vinning för medlemmarna. Eljes äro
föreningarna registrerade enligt lag av 1876, men mycket vanligt är även, att de
äro oregistrerade och sålunda sakna kompetens som juridisk person.
Av de kooperativa sammanslutningarna äro inköps- och
försäljningsföreningarna de talrikaste och mest omfattande. I Belgien, där antalet år 1910
var 1,237, ba de vanligen bildats inom de lokala bondeföreningarna och
betecknas ofta som avdelningar av dessa. I Holland var det, då gemensamma
inko]) på 1870-talet började, de allmänna lantbrukssällskapen,
Landbouw-maatschappijen, som skötte dessa affärer, och på 1890-talet bildades en
mängd by-lantbruksföreningar, Dorpslandbouwvereenigingen, just för detta
ändamål och anslöto sig i de katolska trakterna till de ovan nämnda
bonde-förbunden, vilkas klerikala ledare med stort nit och framgång verkade för
bildandet av dylika föreningar i olika former. De lokala inköpsföreningarna
äro i allmänhet sammanslutna till provinsiella centralföreningar, men i
Holland ske de mesta inköpen dock av de särskilda lokala föreningarna, antingen
hos en köpman eller hos en Centraal Burean i Enschede, bildad år 1900 av
den ovannämnda Nederlandsch Landbouw-Comité. En del av
inköpsföreningarna hålla dyrbarare redskap till medlemmarnas bruk.
Mejeriföreningar började bildas år 1886 i Holland och 1887 i Belgien.
Deras antal ökades hastigt, så att det vid sekelskiftet utgjorde omkring 700 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
