Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petermann[1] († 1902) gjorde sig denna anstalt mycket bemärkt genom
betydelsefulla undersökningar. Därjämte finnas 6 stationer, som huvudsakligen
verka som kontrollstationer. Sedan 1895 har ett antal privata laboratorier
erhållit samma kompetens som dessa och understödjas med statsmedel.
För kontroll av smör inrättades i Nederländerna under de första åren på
det nya seklet smörkontrollanstalter, vilka voro privata företag men skola
sedan 1904 arbeta efter av statsmyndigheterna fastställda stadgar och stå
under tillsyn av en av regeringen tillsatt central kommission. På samma
sätt ha ostproducenterna, med början år 1906, inrättat 5 ostkontrollstationer.
Staten utövar även direkt kontroll över smör- och osttillverkningen genom
en under ministern lydande mejeriinspektion med en statens mejeristation i
Leijden och fastställt ett garantimärke för oblandat, exporttillåtet smör och
kvalitetsmärken för ost.
ÅKERBRUKET har i såväl Belgiens och Nederländernas lågland som i det
förra rikets fruktbara sand-lerjordsområde bibehållit den höga ståndpunkt,
det av gammalt intaget, och gått starkt framåt i Nederländernas mosstrakter.
Även inom det höglänta östra sandjordsområdet, har odlingen gjort
betydliga landvinningar på hedens område, men till följd av jordens magra
beskaffenhet kan en stor del av de små jordbruk, som upptaga dessa trakter,
bereda sina innehavare blott ett mycket knappt uppehälle. Även inom
Ardennernas bergiga och skogiga område är jordens avkastning långt mindre än
i de först nämnda landsdelarna, men de statistiska uppgifterna för hela
rikena i deras helhet ställa dock Belgien främst bland alla Europas länder
och Nederländerna endast efter Danmark i avseende på skördarnas storlek
på arealenhet.
Jordbrukets höga ståndpunkt kan till väsentlig del tillskrivas den rika
gödsling, som fortfarande varit bruklig. Kreatursantalet är i alla delar av
de båda rikena med undantag blott för mossjordsområdena mycket stort,
utfodringen i regel riklig, och spillningen tillvaratages sedan gammalt
noggrannt. Förr samlades den vanligen under djuren tillsammans med hed- eller
mosstorv. Numera brukas mest att i djupa rännor blanda den med torv eller
torvströ och därefter upplägga den i täta och ofta täckta gödselstäder. Endast
i södra Belgiens bergstrakter lär gödselvården vara bristfällig. Såväl
människogödsel som allehanda avfall från stad och land, noga samlade och
komposterade, samt slam ur kanalerna användes för fältens gödsling. Därjämte ha
konstgödselmedel, i den mån de blivit tillgängliga, använts i större mängd än
i något annat land (sid. 461).
Även jordförbättringsmedel ha, dock här som annorstädes mer förr än nu,
mycket använts. 1 Belgien lämnade staten under åren 1848—1865
jordbrukarna kalk och gips för detta ändamål till nedsatt pris.
Bearbetningen har sedan gammalt varit noggrann, med ytbruk mellan de
växande grödornas rader, och dessutom har ogräsrensning varit vanlig,
vilken underlättades genom jordens vanliga uppläggning i smala tegar eller
sängar. Djupkultur, som av gammalt brukades som djupgrävning vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
