Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småbruket, infördes i det större jordbruket i samband med sockerbetsodlingen
men har här som annorstädes i senare tid inskränkts.
Växtföljd. Det gamla treskiftesbruket har till större delen fått vika för ett
fritt jordbruk och i samband därmed det rena trädesbruket försvunnit,
varvid mellangrödor sådda i stubben på eftersommaren eller insådda i
vårsädes-grödor mycket förekomma. I Ardennerna, där jordbruket bibehållit en
ålderdomligare prägel, har den gamla växtföljden, vid vilken jorden efter 3 års
säd (råg och havre) samt 1 års potatis lämnades i trade för att gräsgå och
ligga i 5—8 år, ändrats så, att gräs numera vanligen insås, varigenom ett
9—12 års sädesvallbruk uppkommit.
I Belgiens övervägande sädesodlande trakter nedgick visserligen
sädesodlingen till följd av de låga spannmålsprisen på 1880-talet, och det
tilltagande behovet av kreatursfoder har tillgodosetts genom ökning av odlingen
av havre och rotfrukter samt nedläggande av åker till ständig vall, men den
intager dock fortfarande i båda länderna över hälften av åkerjorden.
Rågodlingen har i båda länderna varit stadd i fortsatt ökning och intager
större areal än någon annan gröda, men med spannmålsprisens nedgång har
följt ökad användning av råg till kreatursfoder, och dessutom användes denna
fortfarande mycket till brännvinsbränning. Råghalmen brukas i Groningen
i stor omfattning till beredning av halmpapp.
Veteodlingen har däremot sedan 1880-talet minskats med omkring 1/3.
Spelt odlas fortfarande i Belgiens bergiga trakter, där det hårdare klimatet
giver detta säde företräde framför egentligt vete. Havreodlingen har varit i
jämn tillväxt såväl på den feta marskjorden som i det magra sandområdet
och i bergstrakterna. Den upptager nu i Belgien ungefär lika och i Holland
omkring 2/3 så stor areal som råg. På den torra sandjorden i Campine odlas
fortfarande purrhavre, som där anses giva mer än vanlig havre.
Kornodlingen är däremot i ständigt avtagande, och detsamma gäller även
baljväxter, men åkerbönor och ärter äro dock ännu viktiga grödor i
Nederländernas fruktbarare trakter.
Bovete har numera så gott som försvunnit i Belgien men har bättre
bibehållit sig i Hollands sandjordstrakter. Även odlingen av handelsväxter, vilken
förr hade så stor betydelse i synnerhet i Belgien, har gått starkt tillbaka eller
helt övergivits. Mest kännbar för befolkningen har den starka nedgången i
linodlingen varit, i Belgien från 57,000 hektar år 1866 till omkring 20,000
vid sekelskiftet. I Holland har odlingen nedgått till omkring 14,000 hektar.
Bäst har den bibehållits i det gamla linområdet kring floden Lys, där
befolkningen har linberedning till specialitet och köper oberedd stjälk från
övriga delar av Belgien och från Holland. Av övriga förr viktiga handelsväxter
odlas raps, tobak, humle, cikoria, krapp och vallmo blott i enstaka landsdelar.
För humleodlingens befordran verka sedan 1903 ett antal föreningar.
Nedgången i spannmålsodling och rent trade motsvaras av en betydlig
stegring i potatis- och rotfruktsodlingen. Den förra intager i Belgien omkr. 1/8
och i Nederländerna 1/5 av åkern; tidig potatis för avsättning till storstäderna
i eget land och grannlanden är en viktig inkomstkälla i låglandet och
fabrikspotatis för stärkelseberedning i Groningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
