Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westhighland- eller Kyloe-rasen i de skotska högländerna, intill
1700-talets slut betecknad som »den svarta boskapen», har senare utvecklats till
en för sitt smakliga kött högt skattad slaktboskap, som dock till sitt yttre
är föga förädlad och tämligen senvuxen. Är 1884 bildades The Highland
cattle society of Scotland, som utgiver stambok över rasen.
Av Wales gamla boskapsslag ha flera lokala raser utbildats, såsom den
svarta Pembrokeshire i sydvästra delarna av landet samt den likaledes svarta
boskapen i norra Wales och på Anglesea, över vilken sedan 1880-talet föres
North Wales black cattle herdbook.
Irlands inhemska nötboskap har i Kerrys bergstrakter bibehållits tämligen
oberörd av den eljes i landet vanliga inblandningen av engelska raser och
sedan år 1890 varit föremål för stambokföring och renavel under ledning av
the Dublin Society (sid. 316). Ett särskilt slag av rasen, utmärkt för knubbig
och lågbent kropp, en »dvärgkorthorn», kallat Dexter-Kerry, skall hava
utbildats av en förvaltare Dexter genom strängt avelsurval inom stammen.
Båda dessa slag stambokföras i the Kerry and Dexter herdbook.
Kanalöarnas boskap, vilken sedan gammalt haft stort anseende som
mjölkboskap och sedan 1700-talets mitt genom införselförbud för boskap
skyddats från främmande inblandning, har utvecklats något olika på de tre
huvudöarna Jersey, Guernsey och Alderney. I högst anseende står
Jerseyboskapen. Denna, men även de övriga slagen ha sedan mitten av 1700-talet
utförts till England, där den på grund av sitt vackra, hjortliknande yttre och
sin feta, gula mjölk, pläga hållas som parkboskap vid slotten. Sedan
1850-talet hava dessa slag införts till Förenta staterna, där aveln fått stor
omfattning i de nordöstra staterna.
Omsorgen om aveln har handhafts av det år 1833 bildade R. agricidtural
society of Jersey och the Jersey herdbook society, stiftat 1866, samt
stambokssällskap även å de övriga öarna. I England betraktades öarnas boskap
som en och samma ras, tills år 1871 det engelska jordbrukssällskapet
uppställde skilda klasser för Jersey- och Guernsey-boskap.
Även i Förenta staterna föras stamböcker för dessa båda slag.
FÅRAVEL. På grund av den från 1800-talets mitt tilltagande införseln
av ull från Australien och New Zeeland sjönk ullpriset, och till följd härav
har man vid den fortgående förädlingen av de inhemska lantraserna i främsta
rummet sökt vinna ökad kroppsstorlek och köttighet samt tidig slaktmognad,
varmed följde rikare, om än grövre ull. Merinorasen, som börjat införas i
slutet av 1700-talet, övergavs såsom mindre lämplig för landets
naturförhållanden och fordringarna på köttets beskaffenhet, varemot denna ras fick
en oerhörd betydelse för rikets kolonier på det södra halvklotet. Av de
långulliga engelska fåren fingo avelsdjur småningom en stor avsättning till andra
länder. I de engelska och skotska bergs-trakterna utgöra de fritt betande
fårhjordarna fortfarande jordbrukets huvudsakliga inkomstkälla. Då de
höglänta betesmarkerna giva gott sommarbete åt ett betydligt större antal
djur, än som kunna födas där över vintern, har det blivit vanligt, att de unga
djuren på hösten föras ned till läge liggande trakter, ofta miltals avlägsna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
