Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid samma svinslag som i England och framför allt den stora vita
rasen spritts i alla delar av landet. Stambokföringen handhaves av The R,
Dublin society och The R. Ulster agricult. society.
Potatissjukans härjningar på 1840-talet minskade svinaveln i Irland
katastrofartat, i det att denna huvudsakligen bedrevs av småbrukare med
användning av potatis som huvudfoder. Sedan ha de något större jordbrukarna
börjat att mer än förr ägna sig åt svinskötsel, och omkring 1860 hade antalet
svin samt exporten av sådana och av fläsk åter nått sin förra höjd.
Sedan har svingödningen för export på England blivit en mycket viktig
del av den irländska lanthushållningen. Baconfirmornas förening har verkat
för dess framgång genom att inrätta ett antal avelscentra för stora vita
engelska rasen, och samtidigt har slakteritekniken och handeln gått framåt,
så att svingödningen och slakteriväsendet stå synnerligen högt särskilt i Cork
och Waterford i södra delen av ön.
FJÄDERFÄAVEL. Hönsskötseln bedrevs snart sagt vid varje gård och
hade särskilt i Irland nått den omfattning, att detta land på 1830-talet tävlade
med eller överträffade Belgien, Holland och norra Frankrike i utförsel av
ägg och slaktat fjäderfä till England. Först på 1840-talet synes någon vidare
uppmärksamhet ha börjat ägnas åt aveln eller val av ras. Vid under denna
tid hållna utställningar omtalas stridshöns, Dorkings, paduanare, tofshöns,
spanska, hamburgare, bantam, malayer (Chittagong), holländare, silkeshöns,
purrhöns och negerhöns. Av dessa åtnjöt den efter en stad i Surrey uppkallade
Dorkingrasen stort anseende som slakthöns. Stridshöns (game fowl), en
högrest ras med lysande fjäderskrud, betecknades ofta framför andra som
»english fowl», emedan den antogs vara landets urgamla ras, som redan Cæsar
omtalat såsom hållen mindre för nyttan än för nöje, d. v. s. de sedan
gammalt i England mycket populära tuppfäktningarna. Bantams eller dvärghöns
anses hava införts på 1600-talet från en liknämnd koloni på Java och höllos
som lyxdjur blott på herrgårdar. Olika varieteter av rasen omtalas bland
dem Sebright Bantams uppkallades efter sir John Sebright, som först
framvisade dem. Av spanska höns omtalas dels vitkindade spanska och
Ancona, dels rödkindade andalusiska och Minorca, Malajiska eller Chittagong,
en mycket högrest, vanligen mörkbrun sort, som förekom sedan länge och i
flera färgvarieteter. Poland, crested fowls, Paduan och S:t Jago voro olika
namn på en ras, som var utmärkt av en rik fjäderhuva och ofta även skägg,
men så gott som utan kam. Den skall hava införts från Holland. Den
holländska Bredarasen, de franska Crève-coeur samt Hamburgare voro mindre
vanliga i landet.
Till alla dessa raser kommo Cochinchina, vilken infördes år 1843 från
Shanghai och då framkallade en stor hänförelse (the Cochin mania), samt
Brahmaputra, införd år 1852 från Förenta staterna, vilka båda raser genom
sin storlek och köttrikedom ställde alla de övriga i skuggan. De senare voro
även rätt goda värphöns.
Av dessa alla raser har flertalet numera försvunnit eller trängts i skuggan
— med undantag av de fortfarande mycket populära Dorkings — av
huvudsakligen från Förenta staterna införda raser, — de samma som i de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
