Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såväl travare som engelskt full- och halvblod, och år 1883 uppställdes här
även en stam av Bitjougi-rasen. Vid statsstuterierna i Nowo-Alexandrowsk
och Janow, har drivits engelsk halvblodsavel, i Limarov och Streletz
orientalisk fullblods-avel. För åkerbrukets behov har vid statsstuteriet Derkoulj
i guv. Kharkow uppföds grövre slag med användning av Suffolk-, percheron-
och ardenner-blod. Därjämte har staten alltjämt haft ett betydligt antal
(år 1883 omkring 1,180 och år 1900 över 3,500) avelshingstar, som under
språngtiden utstationerats. De enskilda stuteriernas antal angavs år 1900
vara omkring 2,300.
De ryska hästarna äro övervägande travare, och såväl staten som den
år 1834 bildade ryska travklubben i Moskva uppgivas hava haft stort
inflytande på avelns utveckling genom travtävlingar och premiering på grund
av trav- och dragprov.
NÖTBOSKAPEN i rikets skilda delar är av olika härstamning och på
grund härav och de avvikande förhållanden, varunder den hålles, olikartad
och utvecklad i olika riktning.
I de södra landsdelarna, där boskapsskötseln huvudsakligen har till
uppgift att lämna dragare och slaktboskap, tillhör den dels den röda dels den
grå steppboskapen. Av den grå steppboskapen, som är mycket stor och
hög-bent, är den ukrainska alldeles oförädlad, under det att den podoliska mer
rönt inverkan av förbättrad fodring. Båda lämna framstående dragdjur,
men liksom alla steppboskapsslagen ytterst mjölkfattiga. Den storryska
boskapen, omfattande Jaroslav-rasen m. fl. lokala slag, i rikets mellersta och
östra delar är småvuxen, grov och kantig men med större anlag för
mjölkavkastning, och har i någon mån varit föremål för förädling.
Kolmogory-rasen (sid. 340) i norra Ryssland har än större anseende som mjölkboskap,
vilket också gäller den västslaviska eller littauiska boskapen i västra
Ryssland från Östersjön till Galizien, Waldaihöjden och Onega. Denna sistnämnda
ras, som anses tillhöra brachyceros-typen (sid. 6), har mer än de övriga
korsats med utländska raser. I rikets nordliga delar förhärskar en kullig
röd eller svartbrokig, ofta även helt röd eller svart, småvuxen, degenererad
boskap.
Omkring mitten av 1800-talet började man till herrgårdar, i första hand
i Östersjöprovinserna, införa avelsdjur av åtskilliga förädlade raser, såsom
Voigtländer (till Kurland och Vitryssland), ayrshire, korthorn, holländare,
Angier och (senare) röd dansk boskap, schweizisk gråbrun alpboskap och vit
italiensk chianaras (till Ukraina), Devonshire (till Poltava), Galloway, Angus
m. fl. Under senare tid har renavel och stambokföring börjats med
Jaroslaw-och de västryska raserna. Framgången hade ännu vid världskrigets utbrott
varit obetydlig och plundringarna av godsen under revolutionstiden torde väl
hava ödelagt det mesta av de redan nådda resultaten.
FÅRSKÖTSELN har i Centralasiens och Sydrysslands stepptrakter
bibehållit sin dominerande ställning i lanthushållningen, även om den i de senare
landsdelarna trängts tillbaka av odlingen. Av de inhemska, till fettstuss- och
fettsvans-typerna (sid. 8), hörande fårslagen hava den för sina krushåriga
skinn högt skattade karakul-rasen överförts från sitt hemland i Turkestan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
