Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Balkanstaterna - Rumänien - Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördela jorden på sina medlemmar mot andel i avgälden i förhållande till
vars och ens areal av inägor och antal kreatur på det gemensamma betet.
Vid uppkomsten av dessa arrenden ha de under innevarande århundrade i
antal hastigt ökade folkbankerna verksamt bidragit, liksom de dessutom
haft stor betydelse genom att lära folket kooperationens fördelar.
Lantmännens föreningsväsen har för övrigt under senare år fått ökad
omfattning och betydelse.[1] Är 1912 fanns inalles 3,556 ekonomiska
föreningar. De mindre jordbrukarnas kreditbehov tillgodoses huvudsakligen
av kooperativa folkbanker, vars antal år 1912 var 2,755, i regel en i varje
kommun, och som äro anslutna till en Folkbankernas centralkassa, bildad
år 1880 och statsanstalt sedan år 1892.
Av övriga vanliga slag av ekonomiska föreningar fanns år 1912 endast
omkring 200 konsumtionsföreningar.
Världskriget medförde en fortsättning på godsjords frånstyckning till fri
bondejord. Enligt lagar av den 15 dec. 1918 och 14 juli 1921 skall för detta
ändamål tagas i anspråk all till åkerodling lämplig mark tillhörande kronan
och andra opersonliga ägare, all jord tillhörande utlänningar och på sin jord
icke bosatta (absentister), samt 2,000,000 hektar odlingsjord från enskilda
jordegendomar på över 100 hektar, efter en med egendomens storlek stigande
skala intill en återstod av 250 hektar på slättbygd och större[2] maximistorlek
i trakter med sämre jord och mindre vid[3] mindre jordtillgång. Jorden skall lösas av
Centralkassan med statsobligationer till ett värde grundat på
medelarrendepriset, och av kassan överlåtas till föreningar av bönder, mellan vilka den
fördelas, så att bondgårdarnas normala storlek blir 5 hektar. Av
lösningssumman betalar staten 35 proc. och resten skall amorteras på 50 år. För de
genom freden vunna länderna ha liknande men än längre gående lagar
utfärdats.
Denna agrarreform har närmast medfört en stark nedgång av landets
sädesproduktion, beroende på, att godsen ännu ej funnit full ersättning för
förlusten av böndernas hoveritjänst, och dessa i allmänhet ej bry sig om att
odla mer än för fyllande av eget behov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
