Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- IV. Det rationella jordbrukets period
- Balkanstaterna
- Bulgarien
- Serbien
- Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom lag av den 31 dec. 1903 stiftades den bulgariska jordbruksbanken
som central för dessa, dock utan rätt till utdelning eller ränta å de kapital,
som jordbrukarna tillskjutit, utan hela bankens vinst användes till dess
kon-solidation. År 1910 övergick jordbruksbankens uppgift gent emot
kreditkassorna till den då bildade Bulgariens centrala föreningsbank, vilken har
en särskild avdelning för försäkring mot förlust genom hagelskada och
kreaturssjukdomar. Är 1897 började också kreditkassor bildas efter
Raiffeis-senkassornas principer, även de med stöd av de nämnda centralbankerna.
Dessa kreditkassor bildade år 1907 ett förbund, som kontrollerar deras
rörelse och verkar för utvecklingen av kooperationen.
SERBIEN.
Serbiens jord är styckad i små självständiga jordegendomar, vilka ännu
mestadels brukas av släktkommunioner, zadruga, men de särskilda till
zadrugan hörande familjerna bo numera i regel i yar sin koja. Hela
ekonomien, däri inbegripet jordbrukets ledning handhaves av en föreståndare,
den äldste eller särskilt vald, och för medlemmarna är arbetet såväl som
lantbrukets avkastning gemensamma. Jordfördelningen är tryggad genom den
gemensamma äganderätten och ett lagstadgande att gårdens jord intill 2.8
hektar ej kan tagas i mät för skuld. Betesmarkerna äro kommunala allmänningar.
Även i Bosnien och Hercegovina brukas jorden av zadrugas, vari ingen
avsevärd ändring gjordes under den österrikiska styrelsen, men jorden äges
till största delen av staten och av en fåtalig adelsklass, agas, till vilka
brukarna som avgäld erlägga 1/2—1/3 av spannmålsskörden. Boskapen tillhör
däremot brukarna.
Dessa jordupplåtelser äro ouppsägbara från ägarens sida, så länge någon
manlig medlem av brukarefamiljen finnes, men denna äger däremot rätt
att lämna egendomen.
GREKLAND.
Även här, särdeles i bergstrakterna och på öarna, bildar jorden till större
delen små bondgårdar. Endast på slättlandet finnas större egendomar,
vilka tillhöra staten och enskilda och utlämnas merendels i smålotter på
hälftenbruk mot viss del av skörden, vanligen 1/3 till enskilda ägare men
1/6 för statsjord, eller ock mot penningeavgäld. Endast en mindre del av
jorden användes till odling, och av denna upptages nästan lika mycket av
vin-och andra fruktodlingar som av åkerbruk. Av åkern beräknas nära hälften
ligga i trade, som ofta utsträckes till flera år. Till följd av jordens starka
styckning och jordbrukarnas fattigdom bearbetas jorden till största delen för
hand och med mycket primitiva redskap. Som dragare är hästen och oxen
ofta ersatt av kon eller åsnan. Ännu på 1870-talet var tröskning medels djurens
tramp eller en primitiv trösksläde med indrivna spetsiga stenar vanlig.
*
I samtliga Balkanländer har jordbruket intill senaste tid kvarstått på en
ålderdomlig ståndpunkt. I de bergiga trakterna upptages jorden
huvudsakligen av betesmarker, och den odlade jorden användes till stor del till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0662.html
