Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphört att användas som grund för nya skatter och andra prestationer till
staten och från år 1925 till kommunen, under det att äldre skatter delvis
debiteras efter de gamla hartkorntalen, för att ej medföra orättvisa mot dem
som förvärvat jordegendomen till värden beroende på de gällande
skatteförhållandena. Matrikeln, i vilken inträdande förändringar i jordegendomarna
genom styckning och sammanslagning införas, har fortfarande betydelse för
jorddelningars registrering, jordbrukets kreditväsen m. m. och utgör med
tillhörande kartor ett ganska tillfredsställande katasterverk.
Den förut rådande skillnaden mellan privilegierat och oprivilegierat
hartkorn upphävdes genom lag den 20 juni 1850.
JORDSTYCKNING. De inskränkningar, som förut gjorts i rätten att
stycka jordegendom (sid. 347) fortsattes genom en förordning den 25 juni
1810, men då det gamla hartkorntalet var en otillförlitlig måttstock på
jordegendomens närvarande avkastningsförmåga, övergick man genom en ny
förordning den 3 dec. 1819 att använda den boniterade arealen som gräns
för styckning, så att en bondgård med mindre än 20 tld ej fick styckas och
den återstående huvudparcellen i regel ej underskrida denna storlek och varje
frånstyckad parcell ej vara mindre än 1l/2 tld, allt boniterad areal.
Huvudgårdar fingo ej styckas till mindre än 60 tld för varje ryttarehäst, som gården
var skyldig att underhålla. Då det blivit vanligt att kringgå
jordstycknings-lagen genom att utarrendera jord på mycket lång tid, utsträcktes giltigheten
av bestämmelserna om styckning den 21 april 1847 till att gälla allt
avhändande av jord för mer än 50 år. Genom lag av den 11 maj 1897 har sänkning
av storleksgränsen för bondgårdar i magra trakter medgivits liksom också,
att lantbruksministern för vissa fall, såsom för bildande av husmansbruk,
får rätt att bevilja nedsättningar. Sedan fastighetsbeskattningen år 1903
ändrats, blevo ändrade bestämmelser om jordstyckning erforderliga. I lag om
jords styckning och sammanläggning den 5 april 1906 ha mycket detaljerade
stadganden gjorts såväl mot styckning av jord, som anses böra hållas samlad,
och frånstyckning av areal, som anses behövlig för egendomens ekonomiska
bärighet, som mot sammanläggning av redan i och för sig bärkraftiga gårdar,
liksom också om skyldigheten att förse frånstyckade områden med byggnader,
som behövas för deras brukning. Till dessa stadganden hör, att för varje gård,
som försvinner genom sammanläggning, liksom för varje självägaregård,
som minskas under stadgad minsta storlek, skall utläggas ett plikthus, d. v. s.
en välbelägen husmanslägenhet, som skall särskilt matrikuleras och icke får
nedbringas under 3 tld medelgod jord.
JORDEGENDOMENS FÖRDELNING. Till följd av ovan anförda
stadganden för att befordra landbogårdars försäljning till eget (sid. 656) har
antalet större gårdar (över 12 tror hartkorn) och deras areal ökats,
huvudsakligen genom indragning av landbogårdar, och samtidigt har antalet
små-bondgårdar och i synnerhet husmansgårdar (»Hus») med under 1 t:a
hartkorn ökats. De sistnämnda utgjorde år 1919 nära 80 proc. av hela antalet
egendomar och hade över 11 proc. av hela hartkorntalet, mer än godsen på
minst 20 tror hartkorn. Tillika hade så gott som alla landbogårdar
övergått till självständiga gårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
