Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N. P. J. Buus’ Malkeköernes Behandling (1875), D. Hannemanns
Veiledning til Dræningens Udförelse (1876), V. Proschs Haandbog i det
almindelige Husdyrbrug (1856—83), E. Möller-Holts Landbrugsordbog
(1877—83), A. Svendsens Fodringslære (1886), Th. Westermann
og H. Goldschmidt Landmansbogen (1895), B. Böggilds
Mælkeribruget i Danmark (1890) samt den år 1888 började serien av Landboskrifter
utgivna av den Raben-Lewetzau’ska fonden. En viktig roll för
lantbrukets framsteg ha de talrika och allmänt spridda tidskrifterna haft, bland vilka
de mest bemärkta varit Lanthushållningssällskapets tidskrift
(Landökonomiske Tidender, från 1815 Tidskrift for Landökonomi), Ugeskrift for
Landmænd (fr. 1885), Landmandsblad (fr. 1868), Landbovennen (fr. 1876), Vört
Landbrug (fr. 1882).
ÅKERBRUKETS framsteg visa sig i en fortgående ökning av den odlade
jorden, vilken enligt statistiska siffror från senaste halvsekel stigit från 53.7
proc. av hela arealen år 1871 till 69.4 proc. år 1912. I betraktande av ängens
och skogens jämförelsevis ringa areal och därav att den senare till största
delen varit fredad från odling, har åkerns ökning i huvudsak skett genom
uppodling av hedar, mossar och betesmarker. Framstegen ha dock mest
berott på förbättring av åkerns skötsel och därpå beroende ökning av
skördetalen. Under slutet av 1700-talet beräknades dessa för säd till 3—5 gånger
utsädet, motsvarande ungefär 6—10 deciton per hektar, men på 1870-talet
till omkring 22 deciton vete, 17 deciton råg och korn och 14 deciton havre.
Vid början av innevarande århundrade hade skördetalet för råg bibehållit
sig vid 17 deciton men för vete stigit ytterligare till omkring 30, korn 20 och
havre 18 deciton per hektar, medelskördesiffror som icke uppnås av något
annat land.
Spannmålsodlingen avtog från 1870-talet men blott från omkring 48 till
45 proc. av åkerarealen. Omläggningen från övervägande spannmåls- till
foderodling framträder huvudsakligen i en stark ökning av rotfruktsodlingen,
från omkring 2 proc. av åkern år 1871 till nära 14 proc. år 1912 samt en
minskning av trädesarealen under samma tid från 8.6 till 5.2 proc, vartill
dock kommer en okänd areal halvträde. Samtidigt har odlingen av vete,
råg och korn avtagit, under det att fodersäd (havre och blandsäd) ökats, från
omkring 18 till 23 proc.
Denna utveckling inleddes därmed, att de gamla sädesbruken, mestadels
treskifte, under 1800-talets förra del utbyttes mot sädes-vallbruk
(koppelbruk) , som på öarna vanligen omfattade 6—9 skiften av trade, höstsäd, 2—3
års vårsäd och 2—3 års vall, men på Jylland vanligen flera års vall, som
första året skördades till hö och under de följande betades. I Jyllands
sandtrakter bibehölls dock länge bruket att efter råg, potatis och 3—4 års bovete
lämna jorden i trade under ända till 8—10 år. Småningom närmade man
sig till egentligt växelbruk genom att inskjuta rotfrukter och grönfoder
mellan sädesgrödorna och förkorta vallarna till 1—2 år, varefter jorden ofta
halvträdas. Fullständigt avskaffande av trädesskiftet har för ogräsets skull
ej visat sig ändamålsenligt annat än vid mycket utsträckt
rotfruktsodling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
