Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 684 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphört, har deras antal åter nedgått. Stambokföring av Oxforddown- och
Leicester-raserna har handhafts av landboföreningarnas förbund (sid. 661).
Första bandet utkom år 1908.

GETAVEL. Den tillbakagång i getaveln, som alltsedan medeltiden ägt
rum i Danmark, fortgick, så att omkring 1800-talets mitt getter så gott som
upphört att hållas som husdjur i Danmark. Sedan har väl tid efter annan
något intresse för denna avel visat sig, särskilt för att skaffa småfolk, som
ej hade kor, tillgång på mjölk. Antalet getter har åter ökats och uppgick år
1914 till omkring 40,000. Ar 1921 har bildandet av getavelsföreningar
understötts av staten, och under världskrigets kristid uppgick deras antal till
nära 50.

Fig. 154. Äldre tids danskt lantsvin.

SVINAVEL. Svinstocken i Danmark uppskattades vid 1800-talets början
till 150,000 men steg småningom, så att den år 1861 var 301,000 djur.
Utförseln av svin, som vid denna tid
gick till Tyskland och Norge, ökades
också från 13,000 djur på
1830-talet till 60,000 år 1850.

Men svinen voro av de gamla,
oförädlade raserna, övervägande av
skogssvinstypen (sid. 9) (den
själländska rasen) på öarna och av
hussvinets typ på Jylland, och
födan bestod ännu till stor del av bete
och avfall, som de under fritt kringströvande själva fingo uppsöka. Deras
avkastning av fläsk var därför obetydlig. Det förra slaget gav vid 1¹/₂ års
ålder 6—8 lisp. (50—68 kg.) slaktvikt, det senare, större slaget vid 2 års ålder
vanligen 12—14 lisp. och ofta än mer.

På 1850- och 1860-talen infördes avelsdjur från Holstein och
Mecklenburg för att förbättra svinens gödningsförmåga och något senare även
Berkshire- och medelstor Yorkshire-ras, och avelsstammar började bildas för
spridning av ornar. På 1870-talet, då svingödningen började hastigt tilltaga
i samband med mejerihushållningen, var landets svinstam härigenom till
större delen förädlad till korta, djupa djur, som slaktade vid omkring 1 års
ålder och 150 kg. lev. vikt lämnade ett starkt späckigt fläsk, sådant det
fordrades för den hamburgska marknaden, dit utförseln huvudsakligen gick.
Då ett utbrott av svinpest år 1886 föranledde den tyska marknadens
stängning och överflyttande av exporten till England, började man att använda
galtar av den stora Yorkshirerasen till korsning för att få ett för denna
marknad mer lämpligt fläsk av vita långsträckta, lättgödda »sengsvin», och särskilt
blev den korsningstyp, som utbildats i Holstebrotrakten på Jylland, mycket
ansedd (fig. 155). Man övergick också, sedan stammen genom denna
korsning blivit mer snabbvuxen, att slakta djuren vid 6—7 månaders ålder, då de
nått en levande vikt av 80 till 100 kg. För att få ett mer köttigt fläsk, så som
den engelska marknaden fordrade, och tillika höja härdigheten och
suggornas fruktsamhet, som var svag hos den högt förädlade Yorkshirerasen, blev
efter förslag av konsulent P. A. Mörkeberg omkring sekelskiftet det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>