Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- IV. Det rationella jordbrukets period
- Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Användningen av moderna hjälpmedel såsom konstgödsel, kraftfoder och
arbetsbesparande redskap tilltog, de senare så mycket nödvändigare, som
arbetaretillgången blev allt knappare och dyrare, föreningsverksamheten fick
starkare fart, lantbruksundervisningen fick en för landets förhållanden
storartad utveckling, försöksväsendet och den vetenskapliga forskningen på
jordbrukets område fick större omfattning. Kreaturens antal och deras avkastning
ökades under det att sädesarealen förblev ungefär oförändrad, ända tills
krigstiden vållade en tillfällig omkastning, i det att landets avspärrning
framtvang en omfattande uppodling till åker och en minskning av kreaturens,
särskilt svinens antal.
Statens omvårdnad om jordbrukets intressen överlämnades under denna
tid åt en särskild myndighet, först år 1877, då ett lantbruksdirektorat
inrättades i Indredepartementet, och därpå år 1900 genom upprättandet av ett
särskilt jordbruksdepartement i regeringen, i vilket direktoratet infogades samt
en byrå för skogsärenden inrättades.
Om den utveckling från 1800-talets början, som i allmänna drag skildrats,
må följande enskildheter beträffande särskilda delar anföras.
*
JORDBESITTNING. Under den senast förflutna perioden hava de gamla
rättsförhållandena beträffande jordbesittningen ytterligare jämkats.
Bestämmelserna om odelsrätten ändrades genom lag den 5 jan. 1811, så att ättens
rätt att på grund av odelsrätt återköpa jord upphörde 5 år efter försäljningen,
och enligt lag den 26 juni 1821 odelsrätt till jordegendom ej inträder förr än
egendomen i 20 år tillhört ägaren, hans äkta hälft eller direkt avkomling, och
upphör, då egendomen 3 år varit i främmande ägo.
Åsädesrättens åsyftade verkan att bibehålla jordegendom ostyckad i
släktens ägo minskades genom lag om odels- och åsädesrätt den 26 juni 1821,
enligt vilken lösesumman för jordegendomen skulle bestämmas till fulla värdet
enligt taxering, för den händelse arvingarna ej kunde enas om densamma. Än
svårare att sammanhålla jordegendomen blev det, sedan år 1854 döttrar fått
lika arvsrätt med bröder. Sedermera har lagen den 28 sept. 1857 och 9 maj
1863 ändrats så, att jordägare kan fastställa det pris, till vilket en av hans
arvingar vid följande arvskifte äger lösa egendomen och, om intet sådant
pris fastställts, lösensumman skall bestämmas enligt låg taxering.
År 1814 avskaffades rätten att stifta fideikommiss.
Sedan år 1909 har en följd av lagar utfärdats angående inskränkning i
rätten att förvärva land, skog, torvmossar och andra naturtillgångar. Dylikt
förvärv är för utlänningar och företag, vari utländskt kapital är intresserat,
alltid beroende av särskild koncession, och sådan erfordras även i viss mån
för norska undersåtar eller företag, särskilt då det gäller större värden eller
sökanden ej är boende i distriktet. För sådana är också begränsningen av
koncessionens storlek snävare. De särskilda distrikten hava även inverkan
på koncessionernas storlek. I väl hälften av landets distrikt är denna
beträffande skog för utom distriktet boende begränsad till 10 hektar. För
förvärv av jordegendom stadgar lagen en högsta areal av 4 hektar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 25 00:31:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0703.html
