Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en husmanslag av år 1851 har stadgats bestämmelser om kontraktsenlig
fastställelse av arbetsskyldigheten och dess villkor samt livstidsupplåtelse.
Den starka nedgången av husmännens antal genom övergång till industrien
och genom utvandring, visar emellertid att dessa stadganden ej tillfredsställa,
och har vållat stor brist på lejd arbetskraft vid jordbruket. Behovet av sådan
har allt mer fyllts av fria arbetare. För att avhjälpa dessa missförhållanden
inrättades år 1893 en jordinköpsfond för anskaffande av smålägenheter och
år 1903 överfördes dess kapital till den då bildade Norske Arbeiderbrug- og
Bolig-Bank, från vilken 31/2 proc. amorteringslån lämnas åt kommuner och
enskilda, mindre bemedlade mot kommunens borgen för anskaffande av
småbruk och bostadslägenheter.
SKATTETAXERING. På grund av den s. k. matrikelns (förteckning över
jordegendomarnas skattetal) oemotsvarighet mot egendomarnas sedan dess
upprättande förändrade skatteförmåga påbörjades år 1802 en allmän
taxering av landets egendomar efter deras saluvärde. Denna metod visade sig
ej tillfredsställande, och därför beslöts år 1818 en ny matrikulering av
egendomarna i hela riket utom Finnmarkerna. I varje fögderi för sig
uppskattades de särskilda egendomarnas relativa produktionsvärde, oberoende av
byggnader, hävd m. m., och därefter beräknades deras kapitalvärde på grund av
jämförelse med en vitvald normalgårds taxerade värde, beräknat till 20
gånger dess medelnettoavkastning. Ar 1863 beslöts en revision av denna
matrikel, i vilken infördes för varje Skattlagd egendom uppgifter över dess
odlade och odlingsvärda ägor, deras medelskörd av olika grödor, skogens
beskaffenhet m. m. På grund därav fördelades häradets dåvarande
skattebelopp på alla jordegendomarna, och de sålunda erhållna andelarna av
skatten tjänade som proportionstal, efter vilka hela rikets matrikelskatt,
beräknad till 500,000 skattmark à 100 öre, fördelades. Denna matrikulering av
jorden har dock förlorat sin betydelse som grund för beskattningen, då
denna numera allt mer pålägges efter andra grunder.
EGENFÖRVALTNING och JORDLEGA. Minskningen av landbogårdar
(bggselgaarde) har alltjämt fortgått och har befordrats genom försäljningen
av statens och stiftelsers jordegendomar, som beslöts år 1821, och av
fideikommissegendomar (enl. lag av år 1880). Antalet till brukning upplåtna
gårdar, som på 1600-talet beräknas hava utgjort omkring 70 proc. av hela
antalet gårdar, hade år 1825 nedgått till omkring 34 och 1875 till 5 proc. Av
dessa var flertalet utlämnat genom bygsel (sid. 194), vanligen på
landbondens (leilœndingens) och hans hustrus livstid eller bestämd längre tid, vilket
fortfarande var bruk på Vest- och Nordlandet, under det att de fåtaliga
brukarna av annans jord på Östlandet i regel äro arrendatorer (forpagter)
på kortare tid.
KREDITVÄSEN. Jordbrukets behov av långvarig kredit tillgodosågs
genom inrättandet år 1851 av Norges hypoteksbank. Till stöd för nybildningen
av småbrvik inrättades år 1903 den nyssnämnda Arbeiderbrngs- og bolig-bank.
Driftskredit har huvudsakligen lämnats av bygdesparbankerna, vilka
började bildas vid århundradets mitt, delvis med hjälp av de medel, som
inflöto vid den sedan århundradets början fortgående realisationen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
