Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles invecklade, s. k. storskifte, kan efter ansökan uppdragas åt en av
konungen förordnad särskild skiftesrätt.
Skifteslagen har även bibehållit sämjedelning (mindelig Udskiftning) med
samma rättsliga giltighet som laga skifte, för den händelse delägarna enas
därom samt arrendatorer och servitutsägare därtill samtycka.
Överenskommelsen, med beskrivning å de särskilda ägolotternas läge, gränser och
förmåner skall dock, för att vinna laga kraft, av lantmätare vitsordas i avseende
på fullständighet och ändamålsenlighet eller ock utföras av 3
skiftesgodemän och intecknas hos rätten.[1]
HÄGNADSLAG utfärdades 16 maj år 1866, genom vilken som
grundprincip fastställdes, att varje jordägare har att genom hägnad skydda sina ägor
och att djurägare svarar för den skada, hans djur göra å annans
vederbörligen hägnade ägor.
JORDSTYCKNING har fortgått i ökad utsträckning, under senare tid
huvudsakligen genom avstyckning av smålägenheter och tomter.
Jordbrukens antal hade från omkring 103,000 år 1835 ökats till nära 200,000 år 1901.
Den stora massan av egendomar utgöra därför verkliga dvärgjordbruk eller
blotta bostadslägenheter; år 1907 utgjorde egendomar under 10 hektar 92.5
proc. och därav de med högst 1 hektar odlad jord 44 proc, under det att
egendomar å över 100 hektar odlad jord utgjorde blott 35 av inalles 225,000
jordegendomar med odlad jord.
Farhågan, att den långt drivna jordstyckningen skall medföra ökad
fattigdom, vilken redan på 1830-talet anfördes som skäl mot styckningsfriheten,
synes icke hava besannats, antagligen till väsentlig del på grund av den rika
tillgången på beten, och i Vestlandet därigenom att en stor del av folket
hämtar sitt huvudsakliga uppehälle av fiske. I de skogrika trakterna
lämnar skogs- och sågverksarbete de små jordägarna behövligt bidrag till deras
uppehälle.
All delning av jordegendom är förenad med åsättande av skattetal å
delarna (skylddelning) varom gäller lag av den 20 aug. 1909. När delning
skall ske efter vissa proportioner (motsv. hemmansklyvning), skola
förrättningsmännen efter begäran av parterna utföra delningen å marken i
sammanhang med skattläggningen. Den bör utföras så, att delarna så vitt
möjligt få en för brukning lämplig form. Förrättningsinstrumentet skall
ofördröjligen intecknas hos rätten.
Även husmännens, d. v. s. underlydande lägenhetsbrukare, antal ökades
starkt intill mitten på 1800-talet, då det (år 1855) uppgick till 67,396, men
har sedan åter nedgått, till ej fullt 17,600 år 1917. Den starka efterfrågan å
husmansplatser hade medfört skärpning av upplåtelsevillkoren, så att vid
1800-talets början avgälden för en dylik lägenhet var 5 veckodagsverken
mot låg daglön och en mindre, kontant avgift, och de gamla upplåtelserna
på livstid ersatts av sådana på uppsägning. Dessa hårda villkor gjorde
husmännen till landsbygdens fattigklass, och en allt skarpare spänning
uppkom mellan bönder och husmän, vilka senare lånat ett villigt öra åt de
socialistiska lärorna, som i senare tid omfattats av industriarbetarna. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
