Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undsättningslager och att magasinsdirektionens verksamhet skulle avslutas. K. Maj:t
ålade sedan år 1834 länsstyrelserna att befordra inrättandet av
sockenmagasin, vilka borde förvaltas enligt av Lantbruksakademien uppgjorda
stadgar. Spannmålsskördarna ökades emellertid snart, så att dessa magasin snart
blevo obehövliga.
Den viktigaste åtgärd, som under denna tid företogs för lantbrukets
främjande, var utfärdandet av förordningen om laga skifte, vilket bättre än
storskiftet fyllde ändamålet att samla de särskilda gårdarnas ägor men var
lättare genomförbart än enskiftet. Den nya skiftesförordningen medförde
också en hastig ökning av skiftesverksamheten och nyodlingen.
Det allmänna intresset för jordbruket visade sig också genom inrättandet
av K. Lantbruksakademien och det fortsatta stiftandet av
hushållningssällskap, varigenom förverkligades den gamla tanken om skapandet av
organisationer, som kunde taga ledningen av reformer inom jordbruket och
förmedla förbindelsen mellan styrelsen och modernäringens utövare (sid. 384).
Framgången under århundradets förra hälft visade sig för övrigt
huvudsakligen i odlingens utsträckning, vilken fick en sådan omfattning, att
åkerjorden under åren 1800—1860 beräknas ha i det närmaste tredubblats (från
850,000 till 2,500,000 hektar).[1]
Däremot gingo reformerna i brukningssättet långsamt. Åkerodlingen
skedde till stor del på ängens bekostnad, och det uppstod därigenom behov av
ersättning för ängshöet, om kreatursskötseln skulle kunna vidmakthållas
och gå framåt. Därför förordades att, liksom det skedde i Tyskland, införa
det engelska åkerbruket med odling av klöver, rotfrukter och grönfoder på
åkern, men denna reform vann insteg blott vid enstaka herrgårdar, utan i
allmänhet vidhölls det extensiva, jorden utsugande sädesbruket ända fram
mot århundradets mitt. Något större framgång hade däremot igenläggning
av åkern till vall, vilket redan under 1700-talet förekom i bergslagerna och
mot 1800-talets mitt var vanligt å herrgårdar.
Först med 1840-talet började en avgjord framgångstid för såväl jordbruk
som husdjursskötsel, utmärkt genom inrättande av lantbruksläroverk,
anställande av undervisare och rådgivare, börjande täckdikning och användning
av konstgödsel, tillverkning av förbättrade åkerbruksredskap, inrättande av
stamhjordar för en förbättrad nötboskapsavel, hållande av lantbruksmöten
samt utgivande av en populär lantbrukstidskrift (Tidskrift i lantmanna-
och kommunalekonomien 1843—1861), som spred kännedomen om
resultaten av den vid denna tid särdeles i Tyskland i stark framgång varande
agrikulturkemiska forskningen, vilken från 1850-talet fick hemort även i
Sverige. Framgången visade sig också i stigande skördetal och ökad
avkastning av kreaturen.
Då jordbruket genom tullfrihetens införande år 1855—57 förlorade det
stöd, det hittills haft i spannmålstullarna, började den övergång från
övervägande och extensiv spannmålsodling till allt mer utsträckt foderodling,
ökad husdjursskötsel och mejerihantering, som fortgick under de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
