Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1890-talet började en bestående organisation av lantmannakooperation,
framkallad av det efter depressionstiden inträdande ekonomiska uppsvinget, intresset
för det mindre jordbruket, för vars framgång kooperation är en snart sagt
nödvändig förutsättning, samt danskt föredöme och erfarenhet i detta land
om andelsföreningsväsendets framgång. Först började andelsmejeriföreningar
att bildas och undanträngde snart till stor del uppköpsmejerierna. Därefter
följde uppköpsföreningar för gemensam anskaffning av
lantbruksförnödenheter, vanligen kallade lantmannaföreningar. Genom sammanslutning
länsvis (först i Skaraborgs län 1895) fingo dessa föreningar ökad styrka, och
sedan år 1905 Svenska lantmännens riksförbund bildats med anslutna
centralföreningar i de särskilda länen, vann denna gren av kooperationen en
hastig och likformig utveckling i alla delar av landet.
Av stor vikt för nötkreatursskötselns utveckling hava kontrollföreningarna
varit, vilka började bildas omkring sekelskiftet. Föreningstanken har under
det nya århundradet tillämpats på alla områden av lantbruket. Till
föreningsväsendets utveckling till större styrka har utfärdandet av lag om ekonomiska
föreningar av den 22 juni 1911 med ändringar den 30 maj 1916 och 24 maj
1918 bidragit. Någon fullständig kännedom om de ekonomiska
lantbrukare-föreningarnas antal, fördelning i landet och verksamhet kan svårligen nås,
emedan en stor del av föreningarna ej äro registrerade. För de viktigaste
grenarna av föreningsväsendet lämnas här nedan redogörelse vid
behandlingen av de verksamhetsgrenar, vilka de omfatta.
Om än jordbrukskooperationen fått stor omfattning, hade den ej nått
motsvarande ekonomisk styrka, till väsentlig del därför, att föreningarna i
allmänhet hava mycket ringa inbetalt andelskapital och utdela den årligen
uppkommande vinsten, varför de huvudsakligen röra sig med lånat kapital.
Den ekonomiska krisen efter världskriget medförde därför en svår
påkänning på en stor del av föreningarna, vilken de dock i allmänhet lyckligt
bestodo.
LANTBRUKSMÖTEN. Som första början till lantbruksmöten torde kunna
räknas de plöjningstävlingar, vilka på 1830-talet började anordnas av
hushållningssällskapen och snart även började förenas med överläggningar. I
Malmöhus län fastställdes stadgar för sådana år 1842.
Tanken att, såsom i utlandet redan med framgång skett, anordna allmänna
lantmannaförsamlingar framfördes år 1844 av landshövding Rob. v.
Kræmer, på vilkens förslag Lantbruksakademien uppgjorde ett förslag till
stadgar för allmänna lantbruksmöten, vilket godkändes av K. Maj:t. Efter det
första mötet, som hölls på akademiens experimentalfält år 1846, följde dylika
först varje år, men från 1850 vart 3:e och från 1871 vart 5:e år, ända tills
världskriget föranledde uppskov med det 22:a mötet från 1916 till 1923.
Vid de första mötena voro överläggningar huvudsaken, men snart togo
utställningar av husdjur, redskap och produkter allt mer överhanden.
Därmed ökades omkostnaderna, så att, trots ökade anslag av statsmedel, de
blevo allt mer betungande för det hushållningssällskap, som svarade för
mötet. Därför infördes i de nya stadgar, som K. Maj:t utfärdade den 21 juni
1906, den bestämmelsen, att de allmänna lantbruksmötena äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
