Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år) återkommande möten av hushållningssällskapens ombud för
överläggningar rörande ämnen tillhörande sällskapens verksamhetsområde. Stadgar
för dessa möten äro senast antagna år 1920.
FÖRENINGSVÄSEN. Oavsett hushållningssällskapen voro lokala
föreningar för personlig samvaro med föredrag och överläggningar, vanligen
kallade lantbruksklubbar, troligen de första icke ekonomiska
sammanslutningarna av lantmän i Sverige. Dessa föreningar, av vilka den första och
livskraftigaste torde ha varit den år 1862 stiftade och ännu fortvarande Malmö
lantbruksklubb, ha oftast varit av kortare varaktighet och utan större
betydelse för jordbrukets utveckling. Detsamma gäller de talrika
trädgårdsföreningarna.
Bland viktigare sammanslutningar med allmänt syfte märkes i främsta
rummet Sveriges allmänna lantbrukssällskap, stiftat år 1917, vilket har till
syfte att främja jordens produktion och bevaka jordbrukets intressen.
Sällskapet, som består av anslutna föreningar och personliga medlemmar,
tillhandagår med upplysningar, råd och sakkunnigt biträde, anordnar
sammanträden med föredrag och överläggningar samt har såsom en fri
representation för jordbruket till regeringen ingivit framställningar och yttranden i
åtskilliga frågor.
Jordbrukareungdomens förbund, som bildades år 1918, arbetar för att
väcka ungdomens håg för jordbruket genom anordnande av studier,
jordbruksförsök och sunda lantliga nöjen o. s. v.
Åtskilliga speciella grenar av verksamheten för jordbrukets främjande ha
tagits till uppgift för föreningar, vilka, när deras verksamhet visat sig vara
av någon vikt, pläga understödjas med statsmedel. Bland sådana föreningar,
för vilka närmare redogöres i samband med de ämnen, som äro föremål för
deras verksamhet, märkas Svenska mosskulturförcningen, Sveriges
utsädesförening samt Svenska betes- och vallföreningen, vilkas verksamhet
huvudsakligen uppehälles med statsmedel och är underkastad statens kontroll.
Statsunderstöda men fullt självständiga äro Svenska motokulturföreningen
och Sveriges fröodlareförbund. För kreatursavelns ledning verkar ett
flertal avelsföreningar.
Den tilltagande spänningen mellan arbetare och arbetsgivare har föranlett
bildandet av föreningar av vardera av dessa klasser (sid. 742).
Den ekonomiska föreningsverksamheten inom jordbruket har i Sverige
börjat senare och fått en svagare utveckling än i åtskilliga länder, vartill
medverkat jämte jordbrukarnas allmänna självständighetskänsla även
böndernas i allmänhet goda ekonomiska ställning, som gjort behovet av
kooperation mindre trängande, samt mångenstädes även bebyggelsens gleshet, som
försvårar samverkan.
Sedan bysamfälligheterna med deras tvungna samverkan upphört,
börjades sådan först i samband med mejerihanteringens utveckling på 1860- och
1870-talen. Fröodlareföreningar, som uppkommo på 1870- och 1880-talen
voro av kort varaktighet. Även de sammanslutningar som i slutet av 1880-talet
här och var bildades för gemensam anskaffning av konstgödsel, utsäde och
kraftfoder blevo blott enstaka och föga livskraftiga företeelser. Först på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
