Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma är tillåtet blott å särskilt avsatta renbetesfjäll och lappskatteland samt
å kronans skog men på övrig skog blott under vintern.
Vid avvittringen i Norrland skulle den till odling tjänliga marken avsättas
till nybyggen, vilka jämte odlings- och ängsmark skulle erhålla behövlig skog.
Tilldelningen av mark hade redan i avvittringsstadgarna tilltagits rundligt; i
de 3 nordligaste länen intill 2,500 tld och i Väster- och Norrbottens
lappmarker 20,000 kv. rev. skogsmark per mantal, oberäknat impediment. I den
mån virkets värde steg, ökades jordtilldelningarna, i allmänhet till den största
medgivna arealen, vilken ofta överskreds på den grund att skogsanslaget
borde vara större, i den mån marken var av sämre beskaffenhet, och stora
vidder medelgod eller sämre skogsmark räknades som impediment vilka
enligt stadgan ej skulle medräknas. Dessutom fingo nybyggarna i
lappmarkerna, där tillgången på odlingsmark var knapp, tills vidare innehava en
stor mängd ströängar. Då detta ansågs otjänligt såväl för kronans
skogsvård som för fodrets tillgodogörande vid nybyggarnas lantbruk,
förordnades den 30 dec. 1916, då avvittringen nalkades sin avslutning, en
tilläggsavvittring i Västerbottens lappmark, varvid ströängar utanför
hemmansgränsen skulle återtagas av staten mot ersättning till odling i sammanhang
med hemmanets övriga ägor. Denna indragning utsträcktes år 1921 till
Norrbottens lappmark. Jord avvittrades även till hemman, där bärande
jordbruk uppenbarligen ej kunde uppstå.
Förfoganderätten till vid avvittringen till hemmanet anslagen skog var
till en början obegränsad men inskränktes sedan (sid. 788), varjämte genom
K. kungörelse den 30 maj 1909 bestämts, att för då ej avvittrade hemman
skogen till en del skall avsättas till hemmans särskilda husbehovsskog och
till en del bilda samfälld skog för 2 eller flera brukningsdelar.
Vid avvittring och storskifte i Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens
län har av den skogsmark, som tilldelades jordägarna, betydliga vidder
avsatts till besparingsskogar eller sockenallmänningar, vilka liksom genom
deras avkastning bildade fonder förvaltas enligt särskilda K. brev och ej
få delas.
NYBYGGESVÄSEN. De tidigare bestämmelserna om odlingar på
allmänningar och kronans skogar (sid. 387), återkallades genom K. brev den 4 sept.
1822, och i ett nytt sådant den 16 mars 1824 stadgades, att tillstånd till
enskilda att uppodla sankmarker å allmänningar och kronoparker ej finge
lämnas, då det ej kunde ske utan olägenhet för dessas vård och
ändamålsenliga förvaltning. Därefter hava nybyggesanläggningar skett huvudsakligen
i samband med avvittringen i Norrland, varvid skulle utstakas nybyggen av
högst 1 och minst 1/8 mantal, under det att mindre lägenheter skulle
upplåtas till skogstorp. Sedan avvittringen slutförts och jord till nybyggen
sålunda ej fanns tillgänglig annat än på kronans mark, utfärdades den 29 maj
1891 bestämmelser om upplåtelse å kronoparker i Norrbotten av lämplig
mark till skogstorp, där för kronoparkernas vård och bevakning vore
gagneligt. Upplåtelsen skulle ske på viss tid, högst 20 år, med byggnadshjälp och
frihet från avgäld under första upplåtelsetiden men skyldighet för torparen
att å kronparken utöva tillsyn och bevakning samt arbeta mot ersättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
