Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom K. kungörelse den 27 maj 1904 utsträcktes dessa upplåtelser till
Västerbotten och bestämdes, att torparens arbete på kronparken skulle bero
på fri överenskommelse och avgälden, som skulle utgå efter frihetstiden,,
fastställas i penningar och ej i dagsverken. Enligt Norrlandskommitténs
(sid. 740) förslag upphävdes bestämmelserna om skogstorp och förordnades
genom kungörelse den 16 juni 1909, att i de 6 norra länen skulle
odlingslägenheter upplåtas å kronoparker och överloppsmarker, där så vore tjänligt
för skogens bevakning och vård eller för odling, på 50 års arrende med 15
frihetsår och därefter mot avgäld av 3.6 proc. av den oodlade och obebyggda
lägenhetens värde. Äbon skulle få 750 kr. i odlings- och byggnadshjälp.
Sedermera ha smärre jämkningar skett i dessa bestämmelser. Vid slutet av
år 1920 funnos 502 äldre skogstorp samt 1,385 på 50-årsarrende upplåtna
odlingslägenheter och skogstorp.
Under senaste tid har försökskolonisering igångsatts, först år 1909, å
Alträsk kronopark i Norrbotten, och senare under ledning av en år 1916
tillsatt kolonisationskommitté i alla de 6 nordligaste länen på i förväg för
odlingen iordningställda lägenheter, som upplåtas på arrende och rätt att
efter första upplåtelsetiden få arrendet förnyat eller köpa lägenheter.
STATSLÅN OCH UNDERSTÖD FÖR ODLINGSFÖRETAG. De
odlingslån, som riksbanken tidigare utlämnat, skulle enligt riksdagens beslut efter
1823 lämnas blott till större, för en samfällighet gemensamma företag och
för ägoskiften erforderliga kostnader, varför de därefter gingo under
benämningen skiftes- och odlingslån och upphörde år 1857. Under 1830-talet hade
K. Maj:t beviljat anslag till upptagande av avloppskanaler å Västgötaslätten,
vilket till en omfattning av 422/3 mil utfördes, sedan översvämningar år 1831
förorsakat svår missväxt. Den framgång, detta företag medförde för markens
torrläggning, föranledde riksdagen att från 1840-talet regelbundet bevilja
anslag till understöd för sjösänknings- och torrläggningsföretag. Detta
anslag uppdelades år 1867 till lån i och för odling och torrläggning i de södra
och mellersta landsdelarna samt bidrag utan återbetalningsskyldighet till
torrläggningsföretag för frostländighetens minskande, vilka senare bidrag
intill år 1873 lämnades blott till Norrland.
Är 1883 anslog riksdagen medel dels till en odlingslånefond, från vilken
amorteringslån å tillsammans högst 1 miljon kronor årligen skulle utlämnas
för torrläggning och odling av mossar och andra sanka marker, dels till ett
särskilt anslag för torrläggning av frostförande marker
(frostminskningsanslaget). Är 1891 borttogs det förut varande villkoret för erhållande av
understöd från detta anslag, att marken ej skulle vara odlingsvärd, och
därefter kommo understöden för torrläggning i Norrland att utgå så gott som
uteslutande från frostminskningsanslaget och odlingslånefonden
huvudsakligen att användas för övriga delar av landet. I bestämmelserna om denna
fond gjordes år 1895 den ändring, att lån fingo beviljas för odlad mark och
äng genom annan torrläggning än genom täckdikning samt för vinnande av
ny äng.
I samband med andra av Norrlandskommittén (sid. 740) föreslagna
åtgärder beviljades år 1906 »det norrländska avdikningsanslaget för utdikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
