Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrland skaffade sig sågverken till en början virke huvudsakligen genom inköp
av avverkningsrätt, oftast på 50 år, å bondhemmanens skogar. Därjämte köpte
de även hela skogshemman, och detta tog allt större omfattning, särdeles
sedan tiden för avverkningskontrakt genom lag inskränkts den 25 april 1889
till 20 och den 24 juli 1903 till 5 år. Då skogs-, bruks- och sågverksbolags
jordförvärv (år 1900 ägde sådana 34.3 proc. av den enskilda jordegendomen
i Norrland och Dalarna) tagit så stor omfattning, att fara syntes förefinnas
för den besuttna bondeklassens alltför stora minskning, och tillika bolagen
rätt allmänt ansågos försumma jordbruket å sina hemman, tillsattes år 1901
den s. k. Norrlandskommittén, på grund av vars omfattande utredning och
förslag ett antal lagar utfärdades för att motverka denna utveckling.
1. Genom den »norrländska förbudslagen» den 4 maj 1906 förbjöds
bolag eller ekonomisk förening att utan särskilt tillstånd av K. Maj:t
förvärva annan fastighet än sådan, som k. befallningshavande prövar hava sitt
huvudsakliga värde i abyggnaden eller huvudsakligen är avsedd till vissa
angivna icke direkt produktiva ändamål m. m., liksom den del av ett
hemmans avrösningsjord, som av k. befallningshavande prövas vara att hänföra
till stödskog för hemmanet eller odlingsmark. Lagen gällde först Norrland
ned till de övre Hälsingesocknarna och övre Dalarna, utsträcktes år 1912
till hela Hälsingland ocli 1917 till Värmland samt ersattes år 1921
provisoriskt och 1921 definitivt av en i huvudsak lika lydande lag för hela riket.
2. Genom lag den 25 juni 1909 får ägostyckning icke ske, utan att till den
frånstyckade delen lägges så mycket inägojord, husbehovsskog samt betes-
och odlingsmark, att den blir tjänlig för jordbruk, vilket k.
befallningshavande äger pröva. Lagen gällde ursprungligen blott Norrland men dess
giltighetsområde utsträcktes år 1917 även till Värmland.
3. Likaså har genom lag den 31 aug. 1907 med ändring år 1917 förbjudits
att inom Norrland samt Dalarna och Värmland avsöndra inägojord till den
omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.
4. Genom norrländska arrendelagen den 25 juni 1909 med tillägg den 10
maj 1912 infördes för Norrland och övre Dalarna strängare bestämmelser
än den allmänna arrendelagen, i det att arrendetiden skall vara minst 15
år eller livstid med rätt för arrendator!! att i avtalet förbehålla sig rätt att
uppsäga avtalet före avtalstidens utgång, och skyldighet för jordägaren att
svara för byggnaderna och deras underhåll samt att lämna arrendatorn
husbehovsvirke, behövligt bete och rätt till fiske och att odla samt att vid
arrendatorns avträde lämna honom ersättning för verkställd odling eller
jordförbättring.
5. Lag om uppsikt å viss egendom i Norrland och Dalarna den 25 juni
1909, liksom föregående utsträckt år 1912 till hela Norrland och övre Dalarna
samt år 1917 till Värmland. Enligt denna lag får å egendom vara
självständigt jordbruk kan bedrivas, och som tillhör bolag, ekonomisk förening eller
enskild, som innehar densamma huvudsakligen för skogens avkastnings
skuld och ej är mantalsskriven å egendomen eller därmed sambrukad
egendom, jordbruket ej nedläggas eller åker, äng eller byggnader så vanvårdas,
att jordbruket vidmakthållande äventyras. För uppsikt över lagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
