Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärvat egna smålägenheter, varigenom de liksom många torpare
uppgått i de självägande jordbrukarnas klass.
Jordbruksarbetarnas ställning har under senaste halvsekel betydligt
förbättrats. Från 1870 till tiden närmast före världskriget hade de fasta
tjänarnas lön omkring tredubblats och daglönen ungefär fördubblats. Under
senaste kristid stegrades avlöningarna oerhört men hava sedan åter nedgått
till 2—3 gånger förkrigstidens pris. Samtidigt med lönestegringen
framträdde en tilltagande tendens att ersätta staten med kontant lön, så att den
förra vanligen består blott i mjölk, bränsle och spannmål.
Samtidigt har den dagliga arbetstiden minskats, så att sommardagsverket,
som förr var 12 timmar eller mer, numera, delvis under inverkan av den
för industrien fastställda 8-timmarsdagen, nedgått till 9—10 timmar. För
övrigt har jordbruksarbetarnas ställning blivit friare. Tjänstehjonsstadgan,
som förnyades den 23 nov. 1833, är ännu gällande, men flertalet av dess
bestämmelser hava kommit ur bruk. Bestämmelsen om årstjänst och
orlovssedel vidhållas väl allmänt beträffande fast anställda tjänare, men
halvårstjänst är rätt vanlig. Den förr vanliga bestämmelsen i arbetskontraktet, att
arbetarens hustru skall vara skyldig att utföra mjölkning och annat arbete,
möter allt större motstånd.
Efter industriarbetarnas exempel började lantbruksarbetarna omkring
sekelskiftet att sammansluta sig till förbund för att genomdriva sina
önskningar. De först bildade föreningarna i Skåne och i mellersta Sverige
sammanslöto sig år 1906 till Svenska lantarbetareförbundet, som år 1908 anslöt
sig till arbetarnas landsorganisation. Efter en tids avtynande, varunder det
utträdde ur landsorganisationen, återupplivades förbundet år 1918 och
samtidigt bildades Uppländska lantarbetareförbundet och år 1919 Mellersta
Sveriges skogs- och lantarbetareförbund. År 1920 beräknades omkring 10
proc. av lantarbetarnas hela antal tillhöra dessa förbund.
Denna arbetarnas organisation framkallade en motsvarande bland
arbetsgivarna. Länsföreningar började bildas och år 1908 bildade dessa en
riksorganisation Svenska lantarbetsgivareföreningarnas fullmäktige vilken år
1920 ändrades till ett centralförbund av de lokala föreningarna, Svenska
lantarbetsgivarnas centralförening.
Arbetareföreningarna hava strävat att införa kollektivavtal. Sådana
träffades första gången år 1906 i Skåne men fingo någon större omfattning först
år 1919, då ett riksavtal träffades angående allmänna arbetsvillkor, arbetets
ledning, föreningsrätt, övertid, olycksfallsförsäkring m. m., liksom även i
anslutning därtill ett antal avtal för särskilda län. Sedermera hava dylika avtal
upprepade gånger avslutits.
BYGGNADER. Det nittonde och början av det tjugonde århundradet ha
varit en ny- och ombyggnadstid vid det svenska jordbruket mer än någon
föregående period. Den stora ökningen av åkern och dess produktion,
ägoskiftet och därav föranledd utflyttning, övergången till ett intensivare
brukningssätt och därmed följande ökade fordringar på byggnadsutrymme,
hygieniska förhållanden i kreatursstallarna samt på bekvämlighet och
arbetsbesparing ha varit anledning att ombygga flertalet ekonomihus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
