Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ponyras, sedan den liknande Ölands kungshäst eller öländingen under förra
delen av 1800-talet utgått.
För att utöva ledningen av aveln av de raser, som sålunda vunnit fotfäste
i landet, och särskilt för deras stambokföring ha bildats föreningar,
nämligen Stambokföreningen för svenska ardennerhästen år 1901 (år 1923
ombildad till Avelsföreningen för svenska ardennerhästen), Föreningen till den
ädla hästavelns befrämjande år 1911, Gotlands russavelsförening samt år
1924 Föreningen för nordsvenska hästen.
Premiering av avelshästar torde först ha börjat i Värmland, där
Föreningen till hästkulturens befordrande i Värmland år 1852 erhöll ett mindre
engångsanslag av statsmedel för ändamålet och införde premiering vid
föreningens årsmöten och tävlingsplöjningar.
Sedan riksdagen därtill beviljat ett årsanslag av 35,000 kr. anordnades
allmän hästpremiering enligt k. reglemente av den 20 febr. 1874. Ett nytt
reglemente av den 23 nov. 1900 inskränkte premieringen till ädla (full- och
halvblod), Clydesdale-, Ardenner, nordsvensk eller Gudbrandsdals-ras, varvid
varje hushållningssällskap skulle äga att hos stuteriöverstyrelsen angiva,
vilka av dessa raser premieringen inom distriktet borde omfatta. För att
förekomma planlöshet i aveln och s. k. heterogena korsningar skulle likartad
härstamning för hingst i minst 3 och för sto i minst 2 led på såväl fäderne
som möderne fordras för godkännande, vilken bestämmelses fullständiga
tillämpning skulle ske först sedan stambok enligt fastställt formulär blivit
införd i länet. Därjämte infördes utdelning för godkända ston av
betäck-ningsfrisedlar lydande på viss hingst. I de senare utfärdade reglementen av
år 1909 och 1920 ha dessa bestämmelser bibehållits i huvudsak oförändrade.
ÅSNOR hava tid efter annan införts till Sverige, huvudsakligen
åsnehingstar för att avla mulåsnor. Dylik avel bedrevs i början av 1800-talet vid
veterinärinrättningen i Skara samt vid flera gods i Skåne, utan att dock aveln
vann någon spridning. Lika litet resultat erhölls av försök som gjordes på
en del ställen på 1890-talet.
NÖTBOSKAP. Den inhemska svenska boskapen omtalades under förra
delen av 1800-talet huvudsakligen för sin underhaltiga beskaffenhet. Den röda
boskapen i Skåne berömdes väl som mera storvuxen, men den hade blivit
starkt medtagen av boskapspesten under föregående århundrade. Den
norrländska, till stor del hornlösa boskapen åtnjöt anseende för sin feta mjölk,
och om den lilla rödgula Smålands-, Ölands- och Gotlands-kon förekommo
berömmande uttalanden för mjölkvillighet, men ännu på 1840-talet, då fråga
uppstått om uppställande av stamhjordar för spridande av bättre avelsdjur,
ansågs den inhemska boskapen så underlägsen, att renavel av densamma ej
kunde ifrågakomma.
Kungs- och herrgårdarnas besättningar utgjordes i allmänhet av
avkomman av planlösa korsningar med utländska raser. Åtskilliga mer utpräglade
herrgårdsraser omtalas dock, såsom Strömsholmsrasen, vilken var spridd
i Mälardalen och antagligen uppkommit genom det inhemska slagets
korsning med skånska och holsteinsk boskap, Kobergstammen i Västergötland,
bildad på 1700-talet med hjälp av holländare, samt Katrinebergs- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
