Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 778 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avelsdjur, för vilket ändamål föreningen uppställt en stamhjord av
cheviot-fár å Balgö i Halland, genom avelsdjurauktioner o. s. v.

Staten understöder även fåravelsstationer, vilkas antal under senaste åren
ökats till 23, varav flertalet av cheviot- och 2 av svensk lantras.

Fig. 195. Svenskt skogssvin. 1840-talet. Efter Noring.

SVINAVELN förblev långt fram på 1800-talet oberörd av alla strävanden
till dess höjande. Svinstammen tillhörde dels, särskilt i de mellersta och
norra landsdelarna det s. k. skogssvinet, dels det mer storvuxna hussvinet
(sid. 9). Enskilda djur av utländskt slag, såsom små kinesiska, samt av de
engelska Lincolnshire-,
Berkshire- och på 1850-talet Essex-
och Yorkshire-raserna, hade väl
införts men icke haft någon
avsevärd inverkan på landets
svinstock.

Först på 1860-talet, då export
av slaktdjur fick något större
omfattning, började
uppmärksamhet ägnas åt svinstammens
förbättring, och än mer blev så
fallet, då den hastigt framåtgående
mejerirörelsen lämnade en massa avfall, tjänligt till svinfoder.
Hushållningssällskap och enskilda införskrevo avelsdjur av storvuxna engelska raser,
såsom Yorkshire-, Cumberland- och Berkshire-rasema, vilka voro lämpliga till
produktion av späcksvin, som exporterades till Tyskland. Sedan
konkurrensen från Amerika gjort denna affär mindre lönande, övergick man till en
lättare och tidigare avslutad gödning, till en vikt av 70—100 kg. (»sengsvin»)
efter fordringarna på den engelska marknaden, dit exporten började gå på
1880-talet, huvudsakligen från de exportslakterier, som nu började anläggas.
Senare gjordes försök med den engelska Tamworth- och den amerikanska
Poland-China-rasen men upphörde snart, då dessa ej visade sig kunna tävla
med den stora Yorkshire-rasen, vilken vid denna tid blivit allmänt använd
till slakterisvin. Efter danskarnas exempel (sid. 684) började man på
1890-talet att övergå till att korsa denna ras med lantrasen för att frambringa
slakterisvin, med renavel av vardera rasen för att skaffa avelsdjur. I slutet av
1890-talet började hushållningssällskapen anordna svinavelsstationer för
tillhandahållande av avelsdjur av de båda raserna, och år 1921 började under
ledning av Centralanstalten för husdjursförsök avkastningsbedömning av
avelssvin, utförd genom jämförelse av tillväxten och slaktutbytet av från
avelsstammar uttagna grisar, som uppfödas och gödas vid en försöksstation
under likartade förhållanden.

Premiering av avelssvin började år 1912 enligt av K. Maj:t fastställda
bestämmelser, i huvudsak lika dem, som .gällde för nötboskapspremieringen.
Den omfattar endast avelsdjur tillhörande avelsförening eller medlem av
sådan och anordnas av hushållningssällskapen.

Stamböcker för den stora, vita engelska och för förädlad svensk lantras
föras av Lantbruksstyrelsen i samband med premieringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>