Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 777 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rasen hade emellertid icke vunnit något insteg hos allmogen, för vilkens
behov den fina ullen ej passade, utan landets fårstoek utgjordes till största
delen av små grovulliga lantfår, bland vilka de gotländska utegångsfåren hade
det största anseendet. I södra Sverige var lantrasen blandad med Strelitzer
och andra tyska får, och i norra Sverige med den lång- och grovulliga
isländska rasen, som till en tid fortfor att införas för stammens förbättring.

Fig. 194. Gotländskt lantfår. Omkring år 1900.

I övriga delar av landet övergick man till att söka förbättra lantrasen med
ullrika engelska får, och
Southdown-rasen vann under 1830- och
1840-talen rätt stor spridning.
Dishley-får spredos företrädesvis i
Skåne, Cheviot (på 1840-talet)
huvudsakligen i Halland och
Bohuslän. På 1850- och 1860-talen
infördes djur av Cotswoldrasen och
år 1858 uppsatte Malmöhus läns
hushållningssällskap en liten
Oxforddown-hjord å Alnarp. Den
sista stamhjord, som anskaffades
för statens medel, var av
Cheviot-rasen och uppställdes vid Roma å Gotland. Riksdagen hade nu tröttnat på
de ständiga anslagen till stamschäferier och beslöt år 1871, att de förefintliga
skulle säljas, varefter de influtna försäljningsmedlen skulle användas för
inköp av avelsfår att avlåtas till enskilda. År 1881 förenades dessa medel
med stamholländerifonden (sid. 772).

Från denna tid var anskaffning av avelsfår överlämnad åt enskildas
omsorg.

Av de införda utländska raserna bibehölls Oxforddownrasen
huvudsakligen i Skånes bördigaste trakter och Cheviot i magrare landsdelar såsom
Halland, Värmland, Dalarna och Norrland. Southdowndjuren ansågos väl
småvuxna, varför de från 1880-talet korsades med Shropshirerasen, vilken
efter sekelskiftet vunnit rätt stor spridning i landets södra och mellersta
delar.

Aven för fåravelns förbättring har premiering använts. Sådan anordnades
på Öland år 1827 av Lantbruksakademien och fortsattes till 1840-talet. År
1868 anordnades på Gotland premiering av Cheviotfår. Den av världskriget
framkallade ullbristen föranledde först Malmöhus och Göteborgs läns
hushållningssällskap att igångsätta fårpremiering, och från år 1918 har sådan
anordnats i hela riket med anslag av statsmedel i huvudsak enligt samma
grunder som nötboskapspremieringen med penningpris för handjur och
be-täckningsfrisedlar åt tackor samt stamboksföring. Premiering sker
huvudsakligen av djur tillhörande fåravelsförening, varav under senaste år bildats
ett större antal fördelade på flertalet län. Dylika föreningar liksom den år
1917 bildade centrala Svenska fåravelsföreningen åtnjuta statsunderstöd.
Sistnämnda förening har till uppgift att verka för fåravelns höjande genom
planmässig ledning av aveln, förande av ett elitregister, spridning av goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>