Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför de gamla gaffel- och stockplogarna, krokar och andra årder, vilka
dock mycket långsamt undanträngdes hos allmogen. Staten beviljade ännu
på 1880-talet medel till inköp och spridning av skotska svängplogar.
Inhemsk tillverkning av sådana redskap, som icke kunde tillverkas av
jordbrukarna själva, tillväxte mycket långsamt. Ända till 1870-talet var
Fiskars bruk så gott som den enda speciella lantbruksredskapsfabriken i
landet. Under senare tid ha dylika verkstäders antal vuxit och en del nyare, för
landets förhållanden avpassade redskapstyper framkommit.
VÄXTODLING. Växtföljden på den fasta åkerjorden var ännu vid
1800-talets mitt vanligen sädesbruk, tvåskifte företrädesvis på sandig, treskifte
på lerartad jord, här och var även fyrskifte. Småningom tvang foderbehovet
vid kreatursstammens ökning och ängens starka minskning till odling av
stråfoder på åkern, och på 1890-talet var sädes-vallbruk (koppelbruk)
ungefär lika vanligt som rena sädesbruk, vilkas fortsatta undanträngande tydligt
framgår av trädesåkerns starka nedgång (se tab. sid. 799). Småningom ha
även rotfrukter, potatis och trindsäd, som förr mest odlades å särskilda
åkerstycken, infogats i växtföljden. På kärr- och mossodlingar strävar man i
allmänhet att få till stånd långvariga vallar insådda i havre.
Åkerväxter. Råg har alltjämt förblivit landets viktigaste sädesslag, om än
dess areal avtagit såväl i procent av åkervidden som absolut till följd av
svedjebrukets avtagande och foderodlingens införande på åkern. Bland lokala
sorter, vilka alla tillhöra den långkorniga nordiska formen, hade den
»lätt-rinnande» Vasarågen stort anseende och användning som utsäde i norra
Sverige, men även den mer kortkorniga Nylandsrågen; båda hade avsättning
till utsäde i Sverige. Därjämte odlades sedan gammalt »latmans-» eller
midsommarråg. Efter 1800-talets mitt infördes probstejerråg i odling i södra
Finland. Vårråg odlades föga och blott i trakter med lågt stående jordbruk.
Veteodlingen var fortfarande inskränkt till de södra kusttrakterna, där
något litet kavel- och kubbhöstvete odlades, i sydöstra Finland även något
vårvete. Först under 1900-talet har veteodlingen märkbart tilltagit.
Korn är i norra Finland fortfarande det enda eller huvudsakliga sädet
men har i de övriga landsdelarna alltmer fått vika för havren, vars areal
starkt tillvuxit även i östra Finland, där den ännu vid 1800-talets mitt föga
odlades. Den intager nu större åkeryta än övriga sädesslag tillsammans.
I de nordliga landsdelarna odlas stjärnkorn för sin tidiga mognads skull, men
eljes huvudsakligen vanligt s. k. fyrradigt korn och blott i de södra
landsdelarna något tvåradigt korn.
Av havre odlas i de norra länen huvudsakligen en sort med becksvarta
korn, i de mellersta och södra mest en brunkornig och i Nylands och Viborgs
läri även vitkorniga sorter. Svart plymhavre odlades vid århundradets
början tämligen litet. Blandsäd förekommer föga.
Ärter odlas fortfarande mest i sydvästra Finland och numera även något
i övriga kustlandskap, dock obetydligt. Gråärter ha alltmer ersatts av gula
och gröna sorter. Åkerbönor och vicker odlas föga till mogen skörd, men
vickerodlingen till grönfoder har tilltagit i jämnbredd med boskapsskötselns
framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
