Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 803 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stiftades Finska Trädgårdsföreningen i Helsingfors, vilken samma år öppnade
en trädgårdsskola[1] och för övrigt verkade för frukt- och annan
trädgårdsodlings utbredning och framåtskridande. För trädgårdsodlingens allmännare
spridning bland allmogen verkar under senare år med stort nit föreningen
Marta genom ett stort antal instruktriser i trädgårdsskötsel och huslig
ekonomi.

Kreatursantal i Finland i tusental.
	Åren
	1805	1870	1880	1890	1900	1910	1922
Hästar	262	255	276	293	311	366	–
Nötkreatur	954	998	1,131	1,305	1,428	1,605	1,844
därav kor	671	687	796	928	1.072	1,165	1,260
Får	910	922	977	1,054	985	1,330	1,571
Getter	25	31	20	15	8	11	12
Svin	227	190	155	141	211	422	378
Nötkreatursenh.	–	1,379	1,526	1.730	1,879	2,142	2,349

HUSDJURSSKÖTSELN har under nutiden bibehållit sin övervägande
betydelse för folkets hushållning. Antalet djur har ökats betydligt mer äninägovidden, och denna ökning har huvudsakligen skett beträffande de från
ekonomisk synpunkt viktigaste djurslagen, nötkreatur och svin. En strävan
att förbättra aveln framträdde först sent, och den införsel av utländska
avelsdjur, som i detta syfte förekom, hann därför icke att synnerligt inverka på
kreatursstammens art, förr än insikten om fördelarna av renavel av de
inhemska raserna blivit rådande.

Utfodringen har också förbättrats, i den mån foderodling på åkern
ökades, men vinterfodringen var ännu in i senaste tid i allmänhet svag och
opåverkad av nutida uppfattning om djurens näringsbehov. Under förra
delen av 1800-talet användes ännu mycket lövfoder, barris, lav, skav av
tallbark samt kokat eller jäst »bredsel» eller hötningsfoder[2] berett av de
nämnda fodermedlen och mjöl. Först mot slutet av 1800-talet började
handelskraftfoder användas hos allmogen. Skogsbete bar intill senaste tid
lämnat större delen av sommarfodret.

Finland har sedan länge haft en jämn, om än ej synnerligen stor utförsel
av billiga slaktdjur till Sverige samt hästar och kalvar till Petersburg. Sedan
mitten av 1800-talet har utförseln av smör starkt ökats, och på senaste tid
har även utförsel av ost varit stadd i tilltagande.

HÄSTAR. Den inhemska, småvuxna men förnöjsamma, uthålliga och
snabba lanthästrasen har hållits i stort sett fri från främmande inblandning.
Utländska rasdjur hava väl införts, mest ryska men även norska (varav
staten år 1870 uppställde en stam på Mustiala), samt engelskt full- och
halvblod (Norfolk) och ardenner, men dessas verkan har föga nått utanför
herrgårdsstallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>