Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intresset för en förbättrad avel samlade sig från 1870-talet i ett antal
föreningar, vanligen kallade »hästvänsföreningar». I senare tid har
hingsthållningen till större delen ordnats dels genom att den av staten redan på
1860-talet började utstationeringen av avelshingstar år 1893 ökats och landet
indelats i distrikt för detta ändamål, dels genom bildande av
hästavelsförbund (»Hippos»-föreningar). Enligt förordning av den 31 maj 1905 skall i
förbindelse med varje statsunderstött jordbrukssällskap finnas ett
hästavelsförbund, som bar att övervaka hästaveln och föra häststambok inom
sällskapets område. Är 1925 funnos 19 dylika förbund. Premiering av
avels-hästar är anordnad i hela landet med understöd av statsmedel, och för
stambokföringen av ston är landet indelat i 5 distrikt, vardera med sin
stambokskonsulent, under det att för hingstar föres en stambok för hela landet. En
statens hästavelsinspektör har att verka för likformighet i arbetet för
hästaveln.
Sedan 1862 hava travtävlingar hållits, vid vilka sedan 1869 premier av
statsmedel och diplom utdelats. Enligt nämnda förordning 1905 få endast
hingstar, som i dessa tävlingar tillryggalagt 1 km. på 3 min. införas i
stamboken. Travaremeriter ha sålunda blivit en av de viktigaste grunderna för
avelsurvalet, med den verkan, att de finska travarna icke stå efter andra
än de ryska och amerikanska.
NÖTBOSKAP. För den inhemska boskapens förädling fortsattes
införsel av utländska rasdjur såväl av enskilda som genom statens försorg.
Samtidigt med de svenska stamholländeriernas bildande (sid. 771) inköptes
år 1847 för statsmedel stamhjordar av Ayrshire-, Pembrokeshire-,
Voigtländer- och Strömsholms-ras, och senare infördes för statens räkning
Allgauer- (1869), Angier- (1874—75) och holländska djur. Enskilda
personer och det år 1862 bildade och 1880 upplösta Nylands och Tavastehus
läns enskilda stamholländeribolag ha också infört främmande avelsdjur,
huvudsakligen av Ayrshireras. Denna vann ensam bland de främmande
raserna ett större förtroende, trots att den liksom i Sverige visade sig mycket
angripen av tuberkulos, och ett rätt stort antal väl ansedda stammar av
densamma finnas i de södra landsdelarna. Den år 1901 bildade Finska
Ayrshireföreningen för stambok, i vilken numera endast djur med skotsk pedigree
få införas. Föreningen har anordnat avelscentra och fordrar
tuberkulin-provning i dessa. Att ännu vid tiden omkring sekelskiftet boskapens
förbättring ansågs böra ske genom korsning med utländska avelsdjur, framgår
därav, att år 1897 en statens lånefond för inköp av avelsboskap från utlandet
bildades. Vid dena tid upptogs dock förädling av den inhemska boskapen
genom renavel. Denna räknades då som en enda ras men var mycket växlande
till utseende och egenskaper. Mest ansedd som mjölkdjur var den ostfinska,
efter den socken där den fanns renast, även kallad Kiuruvesi-rasen. Den
syd- och västfinska eller Tavastländska, övervägande helröda boskapen var
mer storvuxen, liknande gotlandsboskapen. Den nordfinska överensstämde
mest med den svenska fjällrasen. Vartdera av dessa slag uppställdes nu
som egen ras, och för ledningen av värderas förädling bildades en
kreatursförädlingsförening, av vilka den först bildade ostfinska år 1898 började sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
