Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sädesgrödor å svedjad mark. Vid avverkning av yta av minst 10 tunnland eller å
öar, där skog ej finnes i närheten, skall fröträd kvarlämnas.
Genom lag av den 2 nov. 1917 förbjöds att förfara så med skog, att dess
naturliga återväxt äventyras, samt att avverka ungskog annat än på sätt,
som är lämpligt vid rationell skogsgallring.
Tjärbränningen, som varit en viktig men högst skogsförödande[1]
inkomstkälla från skogen och huvudnäringen i trakten kring Uleå träsk, har genom
de starkt stegrade prisen å sågtimmer nedgått och förändrats så, att man
frångått katningen av växande träd och till bränning använder
huvudsakligen stubbar.
Är 1878 anställdes 2 skogsinstruktörer med uppgift att lämna
upplysningar och biträde.
I skogsvårdens intresse har under senare tid bildats ett antal (31 år 1915)
skogshushållningsföreningar, med uppgift att åvägabringa en rationell vård
å medlemmarnas skogar samt, i den mån så lämpligen kan ske, gemensam
försäljning av virket. Då dessa föreningar avse gemensam förvaltning av
skog, äro de enligt gällande skogslag ej personliga utan gälla lägenheterna
och skola hållas i kraft till avtalstidens slut, oavsett om skogen byter ägare.
Dessutom har bildats ett antal skogsvårdsföreningar. För samverkan mellan
landets forstmän bildades Finska forstföreningen år 1877. I senare tid
hai-föreningen Tapio, stiftad 1908, blivit en centralorganisation för den enskilda
skogshushållningens främjande. Till densamma ha samtliga
länelantbrukssällskap anslutit sig. Föreningen utgiver tidskriften Tapio.
JAKT har mycket ringa betydelse i Finland som näringsfång för
lantbefolkningen, och bedrives av denna mest med snaror och giller. Tidigare
jagades dock mycket älg, vilken fridlystes genom jaktlagen av år 1868.
Senare har jaktlag utfärdats den 20 okt. 1898 och en förordning den 26 aug.
1903. Genom jaktlagen har älgjakten frigivits under första veckan av
september; till en början skulle dock rätt till älgjakt årligen sökas och fick
medgivas blott åt ägare av över 1,500 hektar mark, men är nu allmän.
FISKET har större ekonomisk betydelse blott i kustlandskapen, där det
utgör skärgårdsbefolkningens huvudsakliga inkomstkälla. Lax- och sikfisket
i de stora älvarna särskilt i norra Finland, där det tillhör kronan, har
avsevärd betydelse. Fiskestadgar utfärdades år 1865, och ersattes genom
vattenlag av den 23 juli 1902. Enligt denna är fiskerätt i enskilt vatten oinskränkt,
men delägare i oskiftat fiskevatten skyldiga att bilda fiske-förening, vars
stadgar skola fastställas av statsmyndigheterna. Lagbestämmelser om
förbud för fiske av vissa fiskarter under viss tid av året och användning av viss
fiskredskap finnas. Fiskeriföreningen för Finland, stiftad år 1891, har verkat
för spridandet av kunskap om fiske och fiskodling, bl. a. genom sin
Fiskeritidskrift. Föreningen åtnjuter statsunderstöd.
Vid skogsinstitutet å Evois har år 1892 inrättats en försöksstation för
fiskodling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
