Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde man få äganderätt till 160 acres skoglös jord genom att plantera skog
å 1/4 därav och odla återstoden inom 10 år (år 1878 ändrat till 1/16 och 8 år):
enligt den senare utlämnades inom de regnfattiga områdena (desertland),
där vattenbehållare och bevattningskanaler anlagts på unionens bekostnad,
lotter om 160 acres åt nybyggare (både åt man och åt hustru) med
äganderätt, sedan hälften uppodlats och den på jordlotten fallande delen av statens
självkostnader för bevattningen betalats.
Jord, som icke är tjänlig till odling, kan enligt lag av år 1878 (ändrad
1892) förvärvas för skogsbruk och stenbrott i områden om 160 acres till ett
pris av 2:50 dollars per acre.
Enligt dessa lagar uppgick varje jordförvärv av regeringsland till
jordbruk till högst 160 acres, men möjlighet fanns att förvärva jord på flera
av dessa olika sätt, intill tillsammans 640 acres. Det vanliga var dock,
att nybyggaren tog blott 160 acres, och de större egendomar, som
uppkommit, ba i regel bildats genom senare köp av intill varandra liggande
jordlotter.
I stor omfattning har också kolonisation skett genom att nybyggare av
järnvägsbolagen köpt jord av de tilldelningar, vanligen varannan sektion på
ömse sidor om linjen, vilka gåvos dessa bolag för att befordra byggandet av
de stora samfärdslederna över landet.
Den första järnvägen i unionen byggdes år 1833, och under 1850—60-talen
utsträcktes järnvägsnätet så att det sistnämnda år nått alla stater öster om
Missouri. Nybyggarna hade då redan börjat intränga i landet väster om
denna flod, vilket hittills betecknats som den stora amerikanska öknen.
Genom Kansas-Nebraska billen öppnades det för fast kolonisation, och nu
trängde nybyggareströmmen även fram till California och Oregon. Vid
stationerna inrättade järnvägsbolagen eller enskilda bolag spannmålsmagasin,
silos, vid vilka spannmålen kunde mottagas, graderas och försäljas direkt
eller genom kommissionärer. Sedan en förbättrad kvarnteknik möjliggjort
förmälning av hårt vårvete till fint mjöl, blevo förhållandena gynnsammare
för de norra områdena, i stort sett norr om 40—45° n. br., där klimatet var
för hårt för höstvete, och från början av 1870-talet gick en stark ström av
nybyggare även upp till Minnesota, Dakotah och de norr därom liggande
delarna av Canada. Är 1869 infördes kylvagnar på långtrafik, och härigenom
möjliggjordes för lantmannen att tävla med sina yrkesbröder i östern även
med färskt kött, frukt och andra lätt fördärvliga alster. Samtidigt
utvecklades ångbåtsfarten över Atlanten. Sädesutförseln tog allt större omfång och
från 1876 började även färskt kött att sändas till Europa. Dessa förhållanden
framkallade en oerhörd utveckling av odlingen i vida västerns östra delar
ungefär till 100° v. Gr., där en tillräcklig nederbörd och en fruktbar jord
skapade synnerligen gynnsamma förhållanden. »Land förvärvades ej nu längre
för att odla och framalstra lönande avkastning av jorden, utan i
verkligheten blev odlingen ett medel att förvärva land», vars grödor visserligen vid
den extensiva odlingen, trots de ringa omkostnaderna, gåvo ringa inkomst,
men som beräknades skola giva vinst genom sin stegring i värde. I Dakotah
bildades på 1880-talet väldiga jordbesittningar, s. k. bonanza-farms, på ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
