Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 55,000 acres åkerbruksland. Då jordpriset steg, ha dessa till större delen
styckats till mindre egendomar.
Med strömmen av invandrare, som spreds västerut, följde också odlare
från de östra, tidigare bebyggda landsdelarna, vilka övergåvo sin utsugna
jord för den jungfruliga billiga jorden i väster.
RANCHING. De jordbrukande nybyggarna föregingos på sin vandring
västerut av boskapsuppfödare. Den ena sträckan efter den andra upptogs
av fritt betande hjordar under tillsyn av ridande herdar, cowboys. Sålunda
hade »the range», den fritt kringströvande boskapsskötseln, spritt sig över
Kentucky och Tenessee vidare ut över Texas, där oerhörda hjordar,
avkomlingar av de spanska och franska nybyggarnas hästar och boskap strövade
kring. Varje år samlade herdarna boskapen tillsammans i inhägnader,
corrals, försågo ungdjuren med ägarens brännmärke och avskilde de för
slakt mogna djuren för att drivas till betesmarker med rikare bete för att
gödas eller direkt till de stora kreatursmarknaderna. Då
järnvägsförbindelserna nått Texas, uppstod en formlig rusning dit av spekulanter i boskap,
hjordarnas antal ökades hastigt, och landet började bliva överbesatt med
boskap. För att försäkra sig om bete till sina djur började kreatursägarna då
att inhägna sina betesmarker, landet uppdelades i »ranches», som togos i
besittning av enskilda ägare. Området för boskapsuppfödningen hade hittills
i huvudsak utgjorts av Texas och de öster och norr därom belägna
prairie-staternas med brunjord och en torr men närande gräsväxt, men i slutet av
1860-talet utsträcktes the range även över de halv- och heltorra områdena
på sluttningarna av Klippiga bergen med än magrare gräsväxt och
malörtbuskar (sagebrush). Texas blev fortfarande det huvudsakliga området för
nötboskapens avel och uppfödning, och därifrån drevs huvudmassan av
slaktboskap i stora hjordar norrut över ett omkring 200 eng. mil brett bälte av
statsjord utefter Klippiga bergens östra sluttningar ända upp till Montana,
där dock skjul måste uppföras till skydd för djuren under de stränga
vintrarna. Boskapen slutgöddes i Kansas, Nebraska, Wyoming, Dakotah och
Montana och såldes vid de stora kreatursmarknaderna, som uppstodo
utefter järnbanorna, samt fördes sedan med järnvägen till stora slakterier i
Omaha, Chicago, Kansas City och S:t Joseph.
Området för betningen utsträcktes vidare, och ägare av väldiga
boskapshjordar, »boskapskungar», togo vidsträckta områden i besittning genom att
inhägna de platser, där för hjordarna nödig vattentillgång fanns. När sedan
uppmätningen av landet nådde hit och landet öppnades för nybyggare,
förstodo dessa inkräktare att skaffa sig laglig äganderätt till marken genom att
låta sina herdar på grund av lagarna för hemstad och om tilldelning av
jord åt dem, som ville bevattna eller avdika den, förvärva största möjliga
områden. På detta sätt uppstodo här »ranches» på hundratusentals acres.
De torra marker, särdeles i Texas, Montana, California och Oregon, där
nötboskapen ej fann tillräcklig föda, togos i stället i anspråk för får, som i
särskilda, ej alltför stora hjordar ständigt vallades av herdar med hundar
till skydd mot prairievargar (coyoter) och andra vilddjur samt mot
snöstormar, som här rasa med stor häftighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
