Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför beslöt genom Carey-acten år 1894, att stöd av det allmänna
skulle beredas bevattningsföretag. Varje stat skulle äga att för detta
ändamål förfoga över torrt land intill 1 miljon acres av regeringsland samt träffa
sådan överenskommelse med ett bolag, att staten skulle äga att sälja marken
till odlare men bolaget vattenrätten. Vattenförbrukarna skulle genom sina
avgifter amortera anläggningskostnaderna och därefter äga det hela.
Senare beslöts genom the Reclamation act år 1902, att inkomsterna av
unionsregeringens försäljning av jord i de västra staterna, där torra
områden finnas, skola bilda en fond, som används för bevattningsanläggningar.
Därefter skola nybyggare betala bevattningsanläggningskostnaden genom 10
års amortering. För de inflytande medlen bekostas nya anläggningar. Inom
de torra områdena i Klippiga bergen och ökentrakterna väster om dessa
hade redan år 1900 mer än 3 miljoner acres genom bevattning förvandlats
till rika jordbruksområden. Framgången har dock ej varit så stor, som
man väntat, särdeles i Klippiga bergens område, ty anläggningskostnaderna
hava blivit högre samt tillströmningen av odlare och dessas förmåga att
betala den hastiga amorteringen mindre, än man beräknat.
I det californiska låglandet, där vattnet till stor del erhålles från artesiska
brunnar, har framgången varit större, i det att den i dessa trakter rådande
hettan vid tillräcklig vattentillgång framkallar en oerhört rik växtlighet,
med ända till 5 skördar av lucern på året.
DRY FARMING. Även utan konstgjord bevattning har man i senaste tid
lärt att göra jorden inom de halvtorra områdena användbar för åkerbruk.
Detta sker enligt en av H. W. Campbell, en jordbrukare i Dakotah,
ut-experimenterad metod, som går ut på att i jorden samla och noga hushålla
med fuktigheten, så att den räcker till en gröda åtminstone vart annat år.
Denna odlingsmetod, som betecknats som »dry farming» (torr odling) består
däri, att jorden luckras djupt, varefter den åter sammanpressas med en
därför konstruerad vält, alvpackare (»subsoilpacker») samt genom ytbruk
hålles lucker i överytan. Härigenom sättes jorden i stånd att mottaga och
kvarhålla all fallande nederbörd och genom den kapillära ledningen låta
fuktigheten stiga upp i matjorden, där det luckra ytlagret motverkar
avdunstningen. Genom denna odlingsmetod har blivit möjligt att på eljes
ofruktbar jord erhålla lönande skördar, åtminstone vart annat år, då 2 års
fuktighet sålunda kommit en gröda till godo.
VÄXTSKADORS BEKÄMPANDE. Skördarnas låga belopp på
arealenheten beror i Förenta staterna till stor del på den bristfälliga bearbetningen
och svag gödsling men även i högre grad än i Europa på klimatiska
företeelser (torka, skyfall, hagelstormar) och härjningar av skadeinsekter, såsom
gräshoppor, Coloradoskalbaggen, Hessiska flugan (Cecidomyia destructor),
sköldlöss m. fl., och skadesvampar. För ledningen av dessas bekämpande
har i unionsregeringens lantbruksdepartement inrättats särskilda byråer, för
plant industry och entomology, och även försöksanstalterna deltaga i detta
arbete, i vilket Förenta staterna intaga en framstående plats.
VÄXTODLING. Vete har länge varit och är fortfarande Nordamerikas
förnämsta gröda, som särskilt dominerar i det norra prairieområdet. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
