Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Uruguai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktiv mark. Den odlade jorden beräknades år 1908 blott till 0.8 men år
1921 till 15 miljoner hektar.
Landet är till största delen uppdelat på stora egendomar, estancias. Ej
mindre än 14.2 miljoner hektar tillhöra sådana på 400 ända till över 60,000
hektar.
För att befordra jordbrukskolonisationen anslogs år 1880 ett mindre
belopp för inköp av jord till utdelning åt nybyggare, varvid om över hundra
sådana begärde få jord på en ort, sådan skulle kunna exproprieras. År 1882
beslöts, att statens domäner skulle användas till bildande av
jordbrukskolonier. För att ytterligare sporra nybyggesanläggningen medgavs år 1889 vissa
förmåner bl. a. frihet från grundskatt under 8 år dels åt nybyggare, under
villkor att han inom 2 år uppodlat minst 1/3 av sin jord, dels godsägare för
område, varav minst 1/3 koloniserats inom 2 år och 2/3 inom 4 år efter
anmälan om avsikten att kolonisera. Under senaste år har regeringen sökt att
direkt befordra kolonisering, vid vilken hushållningen omfattar såväl
åkerbruk som boskapsskötsel och svinuppfödning, mejerihantering m. m.
Då ett hinder för jordbrukskolonisationen varit brist på kapital både för
kolonisationens organisation och till anläggnings- och rörelsekapital för
kolonisterna, beslöts år 1912 inrättandet vid statsbanken av en avdelning för
jordbrukskredit, vilken dels skulle lämna hypotekslån å jordegendom, dels
verka för bildande av kooperativa jordbrukskreditkassor och tillhandahålla
dem behövligt kapital.
För att gentemot statsmyndigheterna företräda jordbrukets och
trädgårdsodlingens intressen och verka för dess framåtskridande och
avsättningen av dess produkter bildades år 1913 Uruguais jordbruks- och
trädgårdsodlingssällskap.
Är 1913 organiserades inre kolonisation på det sätt, att staten upplade ett
obligationslån, som används för inköp av jord, genom fri överenskommelse
eller expropriation, för styckning till egendomar, som försäljas. Dessa
egendomar äro fria från grundskatt under 10 år och samma person får ej besitta
mer än en dylik egendom.
Såsom i allmänhet varit vanligt vid lägre stående jordbruk, äro
arrendeupplåtelserna i regel på kort tid, 3—4 år. I lag är en maximitid av 10 år
fastställd.
Vete upptager större delen av den odlade jorden med en skördemängd av
5—6 dt. per hektar. Därnäst följer majs med en medelskörd av 6—7 dt. per
hektar. Dessa skördetal från en mycket fruktbar jord vittna tillräckligt om
åkerbrukets ståndpunkt. Bönor, ärter, linser och potatis odlas allmänt.
Sockerbetor, tobak och bomull ha på senaste åren börjat odlas och
lämnat lovande skördar.
Linodlingen är av äldre datum och sker uteslutande för frö till
oljepressning. Lucern intager en ständigt växande del av betesmarken.
Vinodling försöktes under den första kolonisationstiden men övergavs.
De nya försök därmed, som börjades år 1874, gåvo emellertid lysande
resultat, och år 1912 hade odlingen nått över 6,000 hektar. Även allehanda andra
fruktsorter liksom andra trädgårdsväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
