Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Peru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främsta rummet intresserade av bergsbruket, som lämnade stora rikedomar
i ädla metaller, och jordbruket förföll allt mera.
Då Peru år 1821 frigjorde sig från det spanska väldet, var den förr så
rika odlingen till större delen förfallen. Befolkningen, vars mängd starkt
nedgått, bestod till större delen av infödda och blandningar av dessa med
spanjorer och negrer, som införts som slavar. Den indianska befolkningen
står på en låg kulturståndpunkt och lever i bergsområdet, Sierra, och det
östra, ytterst fruktbara tropiska skogsområdet, Montana, till stor del som
vildar. De ha blott föga håg och fallenhet för kroppsarbete, och under
dessa förhållanden har här som i andra spanska koloniland, odlingens och
lantbrukets framgång varit beroende av kolonisation med arbetsvilliga, vita
invandrare.
För övrigt var möjligheten att förvärva jordegendom mycket inskränkt.
Ägarna av de gamla vidsträckta storgodsen, ofta på flera tusen
kvadratkilometer, visade ingen benägenhet att sälja jord utan mera att förvärva
angränsande mindre egendomar, dels för att bliva enarådande om
vattentillgången, dels för att öka sin sockerrörsodling, vilken ansetts mest
ekonomiskt bedrivas vid stora plantager. Mycket jord innehades även av kyrkliga
och välgörande stiftelser, varmed följde hinder för dess avyttring. För att
befordra bildande av nya jordbruk upphävdes år 1820 rätten att bilda
majorat, år 1829 medgavs för innehavare av majoratsegendomar att avyttra
hälften av sådana, och år 1860 förklarades all jordegendom vara förytterlig.
I rikets civillag infördes förbud mot donering av jordegendom med förbud
för dess avyttring, med undantag dock för nationella stiftelser för
välgörenhet eller uppfostran. Dessa förändringar i lagstiftningen ha väl medfört
ökad omsättning av jordegendom, men icke någon avsevärd kolonisation i
kustområdet. Den fara för jordbrukets bestånd, som upphävandet år 1854
av de inföddes dagsverksskyldighet och slaveriets avskaffande år 1856
medförde, ledde till införseln av kinesiska kulis, vilka bundos vid arbete under
8 år mot underhåll och en obetydlig daglön. År 1875 förbjöds genom en
konvention mellan Kina och Peru denna import av genom slavkontrakt
bundna arbetare, men i stället fortsatte fri invandring av kineser, vilka till
stor del fyllde behovet av arbetare vid kustbältets storgods.
Regeringens ansträngningar att åstadkomma en kolonisation av
invandrare har från början riktats på det skogiga Montana-området på
Andernas östra sida. År 1832 antogs en lag, som medgav förmånliga
jordupplåtelser och understöd åt nybyggare i detta område, men utan framgång.
Sedermera ba upprepade gånger lagar och förordningar utfärdats om
jordupplåtelser mot skyldighet att inom viss tid fullgöra avröjning av skog och
nyodling av en del av upplåtelserna, och år 1872 bildade regeringen ett
sällskap för att leda emigrationen från Europa till dessa trakter. För att
ytterligare befordra denna har regeringen börjat att anlägga huvudvägar genom
kolpnisationsområdet, och utdelar jordlotter om 20 hektar utefter dessa
vägar samt understöd under första tiden efter bosättningen mot skyldighet
att underhålla vägen. Ett mindre antal kolonier ha anlagts i detta område,
huvudsakligen av tyskar, och uppgivas arbeta med avgjord framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
