Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alm - Almvecklare - Aln; se Mått - Alnarp - Alnus; se Al - Aloe; se Avförande medel, Bittermedel - Alopecurus; se Ängskavle - Alpboskap - Alpros - Alternanthera - Althæa; se Stockros - Aluminium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredast vid mitten, ha korta skaft och äro
oftast grovt vassågade; blommorna mycket
långskaftade; vingfrukterna äro håriga med
fröet i mitten.
Endast skogs-a. har någon, om ock ringa
betydelse från skogssynpunkt. Den fordrar
för kraftig utveckling djup lättlera med
mäktigt mull-lager och god fuktighet men kan
draga sig fram även på torra och grunda
backar. Därest a. ej erhålles genom självsådd,
uppdrages den genom plantering. Fröet
mognar i juni—juli och hopsopas då under träden.
Det måste någon dag luftas och torkas,
varefter det genast utsås i plantskolan, då det
eljes förlorar sin grobarhet fram på hösten.
1,000 frön väga omkring 12 gram. G. Sch.
Som allé- och parkträd samt
häckväxt odlas mest skogs-a. ända upp i Norrland.
Flere varieteter av denna art odlas, såsom
pyramidalmen, var. fastigiata, som är
ett omtyckt pyramidträd, samt hängalmen,
var. pendula, och spärralmen, var.
horizontalis, som äro utmärkta bersåträd. G. L—d.
Almvecklare, Exapate congelatella Cl., är
en liten vecklarefjäril, som ofta uppträder
som skadedjur i trädgårdarna. Larven blir
omkr. 20 mm lång, är till färgen ljusgrön,
tydligt men glest svarthårig. Är ytterst livlig,
när den oroas. Spinner ihop bladen på unga
skott och uppehåller sig i regeln i ett vävt,
glesmaskigt rör. Angriper en mängd buskar
och träd samt har bland dem särskilt skadat
bärbuskar och sibiriskt ärtträd. Bekämpas
genom besprutning med arsenikmedel. A. T—n.
Aln. Se Mått.
Alnarp, kronogods i Lomma s:n av
Malmöhus län, adr. Åkarp. Sedan år 1858 upplåtet
till lantbruksinstitut. Huvudbyggnaden är
uppförd efter ritning av danske arkitekten
Meldahl. Godset, vilkets avkastning sedan år
1902 direkt redovisas till statsverket, omfattar
10 7/16 mantal med 537 ha., varav under eget
bruk 300 ha. åker, 60 ha. park, trädgård,
tomter och till institutet upplåten mark, 5 ha.
dämäng, 75 ha. strandbeten och 80 ha.
utarrenderad jord. Jordmånen utgöres till större
delen av mullrik sand och lättlera på
märgelbotten samt mindre ytvidder av mulljord
(»paltjord») på kalkgyttja och strandgrus.
Växtföljden på ler- och sandjorden är: 1.
rotfrukter, potatis, 2. vårsäd, 3. vall, grönfoder,
mogna baljväxter och 4. höstsäd. De
viktigaste grödorna äro vete, korn och sockerbetor.
Mulljorden brukas för växlande grödor,
huvudsakligen vall, foderrotfrukter och
grönfoder. Kreatursuppsättningen utgöres av
omkring 50 hästar, varav 35 arbetshästar,
omkring 300 nötkreatur av svartbrokig
låglandsras, varav omkring 160 kor, omkring 50 får
av shropshireras, varav 35 tackor, samt
omkring 150 svin, varav 25 modersuggor av lantras
och det stora vita engelska slaget. Se
Lantbruksundervisning.
Alnus. Se Al.
Aloe. Se Avförande medel, Bittermedel.
Alopecurus. Se Ängskavle.
Alpboskap. Boskapen i södra Europas
alpländer är utmärkt för en mycket sluten
kroppsbyggnad, med kraftigt utvecklat skelett och
muskulatur, särdeles i bakkroppen, som har
långt, brett, rakt, ofta något överbyggt kors,
hög svansansättning, djupa och köttiga lår.
Halsen är i regel kort och djup, ofta med starkt
utvecklad dröglapp. De förena i hög grad
drag- och köttdjurets önskvärda former med
god avkastning av fet mjölk. Av hithörande
raser hava den gråbruna schweizer- och
tyroler-boskapen (Algauer- och
Montavuner-raserna) och den helt rödbruna
bayerska Vogtländer-rasen införts till Sverige, men
finnas numera icke här. Jfr Algauerboskap.
Den storvuxna gul-vitfläckiga Simmenthalerrasen
har vunnit stor utbredning i Syd-Tyskland.
Alpros, Rhododendron, av ljungfamiljen
Ericaceæ, ett artrikt släkte av låga buskar, av
vilka åtskilliga arter, framför allt varieteter av
den från mindre Asien härstammande Rh.
ponticum L. samt korsningar mellan denna och
andra arter, odlas för sin blomsterprakt, i södra
Sverige på kalljord, men norr därom mest i
växthus. Förökas sällan i Sverige, utan
plantor införskrivas från Tyskland eller Holland.
Alternanthera Forsk. ett till fam.
Amarantacecæ hörande släkte av från det tropiska
Amerika och Australien härstammande,
nedliggande örter, som för sina brokiga blads
skull pläga användas i s. k. tapetgrupper. G. L—d.
Althæa. Se Stockros.
Aluminium, Al, är en järnet i flera
avseenden närstående metall, vars oxid kallas
lerjord, varför ock dess syresalter ofta
benämnas lerjordssalter. Metallen är silvervit, lätt
(eg. v. 2.6), angripes föga av luften och syror,
varför den användes till hushållskärl. Den
angripes lätt av alkaliska ämnen; a.-kärl böra
därför ej skuras med lut, soda o. dyl. Sulfatet
i förening med kaliumsulfat bildar alun. (Se
d. o.) Såsom silikat ingår a. i de flesta vanliga
stenarter, såsom fältspat, glimmer, hornblände
och augit. I jorden ingår a. i genom dylika
stenarters förvittring uppkomna silikat, som
finnas i olika löslighetsgrader och jämte hydrat
bilda större delen av de lerartade beståndsdelarna.
Man plägar skilja mellan i saltsyra löslig
a., motsvarande lerjordshydrat och de
lättlösliga förvittringssilikaten, samt först i
koncentrerad svavelsyra lösligt silikat, vilket senare
vanligen, men beträffande de nordiska
ländernas leror delvis med orätt, betecknas som
kaolin. Den förra är av största betydelse
genom sin stora förmåga att absorbera
växtnäringsämnen. (Se Absorption.) Då a. icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
