Lantmannens uppslagsbok / 30 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anspänning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fordonet skall föras, eller dettas främre del eijes
skall lyftas, underlättas dragningen genom att
draglinjen stiger från dragpunkten på
kördonet till fästpunkten på selen, och stigningen
bör vara större, ju större ojämnheterna äro. —
Som både dragarnas och kördonets rörelser
äro ojämna och de icke överensstämma med
varandra, uppstå spänningar och ryckningar,
som vålla arbetsförlust; denna minskas
genom anbringande av fjädrande mellandelar.
(Se Hästskyddare).

A. vid enbets-vagnar och
-redskap sker: I. med från kördonet utgående
fasta skaklar eller skalmar
(brankarder), såsom på kärror, hästräfsor och andra
2-hjuliga enbetsredskap, med eller utan
draglinor; 2. med gaffel bestående av 2 skaklar
fast förenade med ett tvärstycke, som angöres
vid kördonet; även i detta fall kan dragningen
ske med linor, styrningen medels gaffeln;
3. vid åkerbruksredskap, där någon
mothållning eller tillbakastrykning ej ifrågakommer,
ss. harvar, plogar m. fl., antingen genom på,
svängel med led fästa skaklar eller genom
linor eller kedjor från svängel direkt till selen.

Fig. 1. Släd-drätt.

A. vid enbetssläddon sker med vid
släddonets sidor påhäktade
fimmelstänger eller skaklar, varvid dock kraftförlust
uppstår till följd av den vridning av släden, som
hästens rörelser medföra, eller ock med vid
en punkt på slädens framslå angjord gaffel
(drätt) eller skaklar. En praktisk anordning
är den i mellersta och norra Sverige särskilt
vid skogs-, malm- och kolkörning brukliga,
då skakelslån hänger vidhäktad kälkens
dragkrampa, så att kälken i utförsbackar åker upp
på skakelslån och nedpressar skakelns
järnskodda undersida i marken, varigenom en
självverkande bromsning uppkommer. Fig. 1.

Fig. 2.

Vid tvåspann: 1. Från framvagnen
utgår en lång vagns- eller tistel-
stång, vid vars främre ände dragarna äro
anspända med stångkoppel eller
stångkappor, som äro angjorda antingen direkt
vid stångens ände eller vid en vid denna
upphängd framvåg. Genom stången och
stångkopplet kunna dragarna styra, rygga och hålla
igen vagnen. Dragningen sker med linor,
löpande från lokorna (kollret) eller bröstan till
2 svänglar. 2. Anspänningen sker medelst
skaklar, helst på svänglar, samt en kort
mellanstång, fäst vid innerskaklarna.
Fig. 2. I båda fallen kunna svänglarna vara
fästa på en lös våg eller en fast sprängbom.

Fig. 3.

Genom vågen kommer lasten att bliva
jämnare fördelad mellan båda dragarna. Än
fullständigare nås detta, om innerlinorna korsas,
så att högerhästens innerlina fästes på
vänstersvängelns inre ände och tvärt om. Fig. 3.


Detta anspänningssätt bör användas, om
hästarna draga ojämnt, och är synnerligen lämpligt
vid arbete i åkern, emedan alla linor hållas
spända under vändningarna, så att hästarna
ej så lätt trampa över. Stångkapporna hava
benägenhet att draga seltyget på sned, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>