Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antiseptiska medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frångåtts på grund av dess avsevärda giftighet.
Dels kan den från sår och slemhinnor
uppsugas och åstadkomma allmän förgiftning,
huvudsakligen berörande de centrala
nervsystemet, dels kan den vid längre tids
användning som omslag åstadkomma icke
önskvärda lokal verkningar, t. o. m. brand i den
behandlade kroppsdelen. I större
koncentration verkar den frätande. Närbesläktad
med fenol är kresol (metylfenol), som
förekommer i stenkolstjära och bl. a.
föres i handeln liksom fenol löst i såpa eller
hartstvål i form av preparaten
kresolsåpa, lysol, solveol, kreolin (som
även innehåller en större mängd högre
kolväten) m. fl., vilka spädda med vatten till
en styrka av 1/2—3 % ännu ha ganska stor
användning i veterinärpraktiken vid
sårbehandling, till livmodersköljning och till behandling
av skabb (»kreolinbad»). Kresol uppsuges ej så
lätt som fenol, och faran för
allmänförgiftning vid användning av kresolpreparat är
därför väsentligt mindre. S. k. rå kresol
eller rå karbolsyra, som utgöres av en
blandning av fenoler, har stor användning för
desinfektion av stallar o. dyl. Vid allt begagnande
av fenol och kresolpreparater måste man
erinra sig, att deras genomträngande lukt lätt
övergår på kornas mjölk och t. o. m. på
köttet, varför de böra användas i måttliga
mängder, framförallt, på djur, som man kan
riskera nödgas slakta t. f. av sjukdom, men
med utsikt, att köttet skall vara användbart
till människoföda. Rökningens
konserverande inverkan på köttvaror beror delvis på
rökens halt av fenoler, som äro starkt
förruttnelsehämmande, dels på värmets uttorkande
verkan på ytan av de rökta varorna,
varigenom för bakterierna behövlig fuktighet
borttages. Trätjära är liksom
stenkolstjära antiseptisk genom sin halt av
aromatiska ämnen, och den förra har av denna
anledning en viss användning i veterinärpraktiken,
t. ex. till genomdränkande av blånpackningar
för strålfårorna vid strålröta och till
bestrykande av förband om hovar och klövar.
— Kvicksilverklorid, sublimat
(Hg Cl2), är ett av de verksammaste antiseptika,
man känner. (Se Sublimat). Sublimat
användes vanligen i lösningar av en styrka av 0,5—1
på 1,000 delar vatten. För bekvämlighets
skull föreskrives det oftast i form av
sublimatpastiljer, små fyrkantiga bitar,
sammanpressade av 1 gr sublimat och 1 gr koksalt och
färgade med röd »anilinfärg» för att lösningen
till undvikande av förväxlingar skall vara lätt
att igenkänna; de skola lösas i 1—2 l vatten.
Sublimat är alltjämt ett av de för djur mest
använda medlen för sårbehandling och omslag
vid vargöringsprocesser. Det måste emellertid
behandlas med försiktighet på grund av sin
stora giftighet (och fås därför ej utan recept
från apotek). (Se Förgiftning.) Även till
stalldesinfektion begagnas sublimat, men måste
naturligtvis efter vederbörlig inverkan
grundligt bortsköljas. — Borsyra (se d. o.)
användes i 2—4-%-ig lösning som ett milt, på
sår och slemhinnor föga retande antiseptikum;
verkar hämmande, men knappast dödande på
bakterier, är föga giftigt. Den verksamma
beståndsdelen i aseptin är borsyra. Begagnas
stundom till konservering av köttfärs, korv
etc. Denna användning bör dock frånrådas,
emedan ett upptagande under längre tid av
borsyra, även i rätt små mängder, ogynnsamt
påverkar födans tillgodogörande. Försättande
av saluhållna födoämnen med borsyra är
enligt svensk lag förbjudet. — Jod löst i sprit
till en brunfärgad vätska, som färgar huden
brun, benämnes jodtinktur eller
jodsprit, om den är 5-%-ig, stark
jodsprit, om 10-%-ig. Den är att räkna till
de mest användbara och mest använda
antiseptika för såväl människor som djur. Joden
intränger lätt i såväl vävnader som bakterier.
Jodsprit är därför synnerligen lämplig för
huddesinfektion före operationer och till
behandling av infekterade sår. — För rengöring
och desinfektion av huden användes vidare
tvättning med såpa och vatten eller
såpsprit, varigenom hudtalgen löses och av
densamma kvarhållna föroreningar sköljas
bort. De ur såpan frigjorda små mängderna
alkali verka även till en viss grad
bakteriedödande. Tvättning med alkohol (se d. o.),
som även är fettlösande och antiseptisk,
användes för samma ändamål. — Jodoform
(trijodmetan, CHJ3) är ett gult kristalliniskt
pulver med saffransliknande lukt, som i stor
utsträckning nyttjas som ströpulver för
varavsöndrande sår. Ehuru själv i saknad av
antiseptiska egenskaper, verkar dock jodoformen,
använd på nämnda sätt, antiseptiskt, i det den
i beröring med sårvätskan småningom
sönderdelas under frigörande av jod. Är liksom jod
giftig. — Klorgas är utomordentligt starkt
antiseptisk, men verkar också kraftigt
förstörande på all organisk substans. Den
användes huvudsakligen för grövre
desinfektionsändamål och framställes då genom inverkan av
saltsyra på klorkalk. På senare tid har
man i stor utsträckning begagnat sig av en
neutral lösning av underklorsyrligt natron
(»Carrell’s lösning») som ett kraftigt antiseptiskt
och på den friska sårvävnaden föga retande
medel för spolning av starkt infekterade sår och
fistlar. — Vätesuperoxid (H2O2)
förekommer i handeln vanligen i 3 proc. vattenlösning
(»oxygenol» är en sådan). Denna är ett av de
modernaste och bästa sårbehandlingsmedlen.
Vätesuperoxidens starkt antiseptiska verkan
beror på, att den vid beröring med sårvätskan
sönderfaller i vatten och fri syrgas, vilken
senare i frigöringsögonblicket verkar kraftigt
oxiderande och därigenom giftigt på
bakterierna. Den livliga syrgasutvecklingen, som ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
