Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetareföreningar - Arbetareförsäkring - Arbetareskydd - Arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starka höjningar i lantbruksarbetarnas
avlöningar samt kollektivavtal, men tyvärr även
i stor utsträckning rubbat det gamla
förtroendefulla förhållandet mellan arbetsgivare och
deras arbetare. Jfr Arbetare, Arbetslön.
Arbetareförsäkring. Lag 17/6 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete med ändring
19/6 1919. Envar arbetare är i regel på grund
av lagens bestämmelser utan vidare försäkrad
för skada till följd av olycksfall i arbetet. Med
arbetare förstås härvid envar, som mot
avlöning (eller för vinnande av yrkesutbildning)
användes till arbete för annans räkning utan att
i förhållande till honom vara självständig
företagare; dock ej den, som utför arbetet i sitt
hem eller å arbetsställe, som av honom
bestämmes; ej heller arbetsgivarens barn eller
föräldrar; ej heller den, vars årsavlöning hos
arbetsgivaren överstiger 9,000 kr.; ej heller
minderårig under 12 år; ej heller den, som av
tillfällig anledning användes till arbete av
någon, som eljest ej använder arbetare.
Försäkring äger rum i Riksförsäkringsanstalten
eller i för ändamålet bildat ömsesidigt
olycksfallsförsäkringsbolag.
Ersättning utgår från försäkringsanstalten
vid olycksfall, som medför den skadades död
eller nedsättning av arbetsförmågan under mer
än 35 dagar från olycksfallet. Under denna
karenstid svarar arbetsgivaren för läkarvård
m. m. Kostnaden bestrides med bidrag av
statsmedel, och försäkringsavgift erlägges av
arbetsgivaren i samband med
kronoutskylderna.
Inträffar olycksfall, skall underrättelse
därom ofördröjligen lämnas arbetsgivaren eller
hans representant, som skall till vederbörande
försäkringsinrättning ofördröjligen göra
anmälan, enligt formulär, och snarast insända
läkarebetyg. E. T.
Arbetareskydd. Lag om
arbetareskydd den 29 juni 1912 äger
tilllämpning å varje rörelse, industriell eller icke,
vari arbetare användes för arbetsgivares
räkning, så ock å hus, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt
användas. Från lagens tillämpning undantagas,
dock bl. a. arbete, som utföres i arbetarens
hem eller eljest under sådana förhållanden, att
det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att
vaka över arbetets anordnande, samt arbete,
som utföres av medlem av arbetsgivarens
familj. Beträffande arbete inom jordbruket
äger lagen tillämpning allenast i vad den
åsyftar att förekomma olycksfall vid användande
av maskinella hjälpmedel eller sådana
ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som
genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
Ordet arbetare tages av lagen i synnerligen
vidsträckt mening. Sålunda faller därunder
all arbetspersonal, även t. ex. förvaltare och
bokhållare. Arbetsgivare är pliktig iakttaga
allt, som i avseende å arbetsplats, maskiner
och redskap eller eljest med hänsyn till
arbetets natur skäligen kan anses av nöden för
att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot
olycksfall och ohälsa i arbetet. Lagen
meddelar en mängd föreskrifter om vad
arbetsgivaren särskilt skall iakttaga till
förekommande av olycksfall. Lagens övriga
föreskrifter, såsom beträffande viss ålder och
avslutad skolgång såsom villkor för
minderårigas användande, tillämpas ej på jordbruk.
Beträffande vändning och stackning av torv och
därmed jämförligt lätt arbete i fria luften och
ej i samband med maskin äger
yrkesinspektionen medgiva undantag från bestämmelserna
om minderårigas användande i industriellt
arbete (Lag 26/4 1918).
Tillsyn å lagens efterlevnad utövas vad
jordbruket beträffar av underinspektörer.
Bristande iakttagande av lagens föreskrifter
i vad avser jordbruk kan, om ett olycksfall
till följd därav inträffar, grunda rätt till
skadestånd, men medför ej direkt straffansvar;
sådant kan följa, därest arbetsgivaren trotsar
av K. B. meddelat förbud för honom att t. ex.
använda viss maskin eller viss arbetsmetod.
Är jordbruk förenat med industriell
verksamhet, får efter omständigheterna avgöras,
huruvida en vidsträcktare tillämpning av lagens
bestämmelser ifrågakommer.
Såsom tillhörande jordbruket torde anses
husbehovssågning, mejeriarbete i gårdens
mejeri, reparation av redskap, förfärdigande av
sådana av enklare slag och beredning av
kreatursföda. Däremot få ej till jordbruket
hänföras självständig kvarn-, såg- eller
mejerirörelse, tröskning idkad som ambulatoriskt yrke
eller drift av andelsmejeri, stärkelseberedning
eller brännvinsbränning.
Enligt lag 25/4 1919 åligger vid
skogsavverkning och kolningsarbete på långt avstånd från
bygden arbetsgivare att sörja för härbärge åt
arbetarna samt, vid skogsavverkning, för
stallrum åt hästarna.
Lag 19/6 1919 om skyldighet i vissa fall att
vid flottled anordna härbärge åt
flottningsarbetare. Jfr Arbetareförsäkring. E. T.
Arbete utföres vid lanthushållningen med
människo-, dragare- och
maskinkraft. Människokraften kan på samma gång
lämna drivkraft (motorarbete)- och utföra,
bearbetning och den på omdömesförmågan
grundade ledningen och regleringen av arbetet,
under det att dragare och maskinmotorer
lämna blott drag- eller drivkraft. Vid många
arbeten, där omdöme behöves för arbetets
reglering, såsom t. ex. vid rotfruktsgallring,
kan människoarbetet svårligen ersättas av
maskinarbete, men å andra sidan hava många
arbetsmaskiner numera nått sådan utveckling,
att de med vederbörlig skötsel kunna utföra
arbetet med större noggrannhet och jämnhet
än människan med handkraft, så t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
