Lantmannens uppslagsbok / 40 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetsfördelning - Arbetsförmedling - Arbetsgivareförening - Arbetsjournal - Arbetsledning - Arbetslön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock jordbrukaren vinner anseende för vissa
varor av hög kvalitet, samt dessutom
efterfrågan å dessa och lättare avsättning ernås.
Slutligen bör arbetet fördelas så jämnt som
möjligt på årets olika tider, så att ej vissa
perioder (vårarbete och skörd) bliva starkt
arbetstyngda, under det att den för dessa
arbetsdryga tider avpassade arbetsstyrkan har
för litet att göra under andra tider.

Arbetsförmedling. Anskaffning av arbete
åt arbetssökande och arbetare åt arbetsgivare
har tidigare skett endast under hand och genom
förmedling av enskilda
platsförmedlingsanstalter, men då dessa ofta äro mindre pålitliga och
hava fördel snarare av täta tjänstebyten än
av arbetarens kvarstannande vid sin tjänst,
d. v. s. motsatt intresse mot såväl arbetsgivare
som arbetare, så ha numera offentliga
arbetsförmedlingsanstalter anordnats, vilka skola förmedla utjämnandet av
skiljaktigheter i arbetstillgång även mellan
olika landsdelar. De underhållas med anslag
av stat, hushållningssällskap och landsting
(K. k. ²⁰/₉ 1907), och redogörelse för
verksamheten lämnas i den av Socialstyrelsen utgivna
socialstatistiken.

Arbetsgivareförening. Närmast med
anledning av den sammanslutning, som
lantbruksarbetarna i vissa delar av landet börjat och
deras stridspolitik mot arbetsgivarna, hava även
arbetsgivarna inom jordbruket börjat bilda
föreningar till skydd för gemensamma intressen.
Dessa föreningar äro dels lokala, vanligen
omfattande ett län (f. n. ett tiotal), och dels sedan
1908 en av dessa föreningar bildad
riksorganisation Svenska
lantarbetsgivareföreningarnas fullmäktige,
vilken år 1920 ändrades till ett verkligt
centralförbund av de lokala föreningarna, kallat
Svenska lantarbetsgivarnas
centralförening, med en styrelse och en
verkställande direktör. Styrelsen skall
företräda föreningarna i avtalsfrågor, till
behandling upptaga lagstiftningsfrågor, som beröra
jordbrukets arbetareförhållanden, och skaffa
noggrann kännedom om arbets- och
löneförhållanden. Föreningarna hava som sin
uppgift ställt att bevara ett gott förhållande
mellan arbetsgivare och arbetare, förekomma
och bilägga tvister mellan dem, åvägabringa
likformighet i arbetsvillkor samt höja
arbetarnas ställning genom att sprida upplysning
och betrygga deras ålderdom samt understödja
deras egnahemssträvanden.

Arbetsjournal. Se Bokföring.

Arbetsledning. Se Förvaltningspersonal.

Arbetslön. 1. Storlek. Arbetslönerna
hava under tidernas lopp varit stadda i en
långsam höjning, och om man ej beaktar
penningevärdets fortgående sjunkande, förefalla
de löner rent orimliga, vilka under medeltiden
betalades och delvis voro i lag eller
förordningar fastställda, såsom enligt 1523 års taxa
årslön för en legodräng 5 och för en piga 2
mark (mark penningar då ¹/₂₄ skålpund silver)
samt dagspenning för en karl 1 skilling.

Denna stegring i arbetskostnaden har
under senare tid varit betydligt större än
penningvärdets fall och innebär en stark stegring
i jordbruksarbetarnas verkliga inkomst
(reallönen), såsom följande sammanställning visar:

	Arbetspris vid jordbruket i kronor år
	1870	1880	1890	1900	1910	1919
Årslön
för dräng	101	140	164	228	317	884
för piga	46	63	76	114	187	502
Sommardagsv.
mans	1.14	1.46	1.72	2.23	2.26	7.36
kvinns	0.61	0.78	1.00	1.25	1.55	4.36
Vinterdagsv.
mans	0.73	1.00	1.15	1.60	1.72	5.90
kvinns	0.42	0.54	0.70	0.90	1.19	3.33

2. Löneform. Avlöning vid lantbruket
utgår dels i penningar, dels i varor och andra
förmåner. De vanligaste löneförmånerna äro:

a. Lön för viss arbetstid: för
år, halvår, månad, vecka, dag eller timma. Av
gammalt, och enligt den ännu gällande
legostadgan av 23 nov. 1833, är anställning och
avlöning för år från 24 oktober den å landet
lagligt gällande för tjänstehjon, men det har
blivit allt mer vanligt, att avtal sker för halvår,
eller kortare tid. För lösa arbetare utgår
avlöningen vanligen för dagsverke eller för
timme. För någon längre tid anställda arbetare
åtnjuta vanligen jämte penninglön även fri
bostad med vedbrand och de fast anställda
därtill kost eller stat. Tidlön är icke ägnad att
uppdriva arbetsivern och arbetsmängden,
vilket dock kan ske genom kombination med
någon av följande löneformer, vanligen
genom att arbetaren får beting på viss
arbetsmängd för dagsverke med rätt att efter
fullgjort beting vara ledig eller få extra
betalning för överarbete. Så är förhållandet med
djurskötares avlöning; vid jordbruksarbete
förekommer beting mest vid skördearbete, där
arbetets beskaffehet lätt kan kontrolleras.

b. Styck- eller ackordlön utgående
med viss lön för viss arbetsmängd är
fördelaktig för båda parterna, då detta
betalningssätt möjliggör för husbonden att noga
beräkna kostnaden för ett arbete och för arbetaren
att få ökad förtjänst eller förkorta arbetstiden
och i alla händelser större frihet i arbetet och
arbetstidens fördelning samt vid vissa arbeten,
såsom vid skörden, att taga hustru och barn
till hjälp. Förr utgick ackordlönen ofta i
andel i arbetsprodukten (se Andelslön). Denna
löneform är ägnad att utveckla arbetarens flit
och raskhet och passar särskilt för arbeten,
som böra utföras raskt, såsom skördearbeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>