Lantmannens uppslagsbok / 106 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(ex. Golden tankard) utan huvudsakligen de
2 typerna:

a. Eckendorffer, en tysk förädling,
röd eller gul, tämligen stor, kort, cylindrisk,
nedtill tvärt avtrubbad, växande till hälften
över jord och därför, lämplig även för grundare
jord och lätt att skörda. Dess låga
torrämnehalt, vanligen 10—12 %, har gjort, att den i
s. Sverige till största delen undanträngts av

b. Barres-typen, som frambragts av
den franske växtförädlaren Vilmorin och i
Danmark utbildats till flere i avseende på
odlingsvärde olika stammar. Den har oval
rot med ljusgul—rödgul yta och vitt kött samt
rik blast, växer till mer än hälften i jorden och
fördrar därför djupare jord och mer arbete
än föregående typ. Roten är mycket hållbar,
dess torrämnehalt 12—13 %.

Barresbeta.

Sockerbeta.

c. Fodersockerbetor kallas sorter,
som i sockerhalt stå mellan foder- och
sockerbetor, vanligen med 12—15 proc. torrämne
varav 2/3 socker. I Sverige odlas den
gröntoppiga, ovala Sährimner och de långsträckt
spolformiga, djupt i jorden stående ljusröda
Rubra och Alfa. De äro mycket hållbara. Passa
blott för varm jord. Av foderbetor lämna
vanligen Barres största skördemängd av torrämne
i s. Sverige men äro likasom fodersockerbetorna
alltför fordrande för mellersta Sverige.

2. Sockerbeta, B. vulgaris
saccharifera, som genom ett över ett århundrade
fortsatt urval förädlats till allt högre sockerhalt,
som numera i medeltal är omkring 17 % och
omkring 25 proc. torrämnehalt. Den hos oss
odlade vita, schlesiska betan, av den efter
förädlingsorten kallade
Klein-Wanzleben-stammen är mer små vuxen än foderbetorna,
blastrik, med långt kägelformig rot, som nästan helt
står nere i jorden. — Sockerbetan anses fordra
150—180 dagars växttid med 12—15°
medeltemperatur. Odlingen äger till största delen
rum (omkr. 2/3 av hela arealen, 30,000—35,000
ha.) i Malmöhus län men i övrigt i
Kristianstads, Hallands, Blekinge, Gottlands, Kalmar,
östergötlands och Skaraborgs län. Försök att
utsträcka den längre norrut ha icke krönts
av framgång, huvudsakligen på grund av den
kortare växttiden och svårigheten att
medhinna skörden och efterföljande höstplöjning
före vintern.

Även foderbetsodlingen har största
omfattning i Skåne och närliggande län men är
allmän även i Östergötlands bördigare trakter
och förekommer i mindre utsträckning upp till
Mälardalen, men med mot norden avtagande
skördar och torrämnehalt.

Betors odling. Utöver vad om
rotfruktsodling i allmänhet gäller (se Rotfrukter)
må följande erinras. Lämpligaste jordmån är
kalkrik lättlera i varmt läge och väl avdikad.
På mulljord kan erhållas stor skörd men med
låg torrämnehalt.

B. bortför stor mängd näring från jorden;
medelprocenthalten är

	kväve	fosforsyra	kali	kalk
i sockerbetor	1.60	0.10	0.40	0.04
» » blast	0.40	0.10	0.40	0.30
» foderbetor	2.00	0.10	0.50	0.003
» » blast	0.30	0.10	0.50	0.20

De stora betskördarna borttaga sålunda stora
mängder växtnäring, och om ej jorden vid
fortsatt betodling skall utsugas, och om stora
skördar skola erhållas, fordras stark gödsling
i lätt löslig form. Betor tillgodogöra sig
synnerligen väl mineralisk konstgödsel. Vanligen
gives per ha. omkring 20 ton kreatursgödsel
nedplöjd på hösten samt på våren chilesalpeter
200—500 kg. eller, om ej kreatursgödsel givits,
300—400 kg., varav oftast hälften före sådden
och hälften efter gallringen; därjämte 300 kg.
superfosfat och, åtminstone på kalifattig
jord, 100—200 kg. 37 % kalisalt eller för
foderbetor motsvarande mängd, 300—600 kg. kainit.
B. är i hög grad natronälskande, varför
chilesalpeter ej lika väl ersättes med svavelsyrad
ammoniak; därför göra ock kainit och koksalt
god verkan. Den förr överklagade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>