Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beta - Betain - Bete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsättningen i sockerhalt efter gödsling med klorrik
konstgödsel gör sig föga gällande hos nutidens
högt förädlade sockerbetor.
För att fröets groning skall gynnas av fuktig
jord och växttiden bliva så lång som möjligt,
är tidig sådd önskvärd, men då betfröet gror
dåligt vid låg värmegrad och tidig sådd
befordrar stocklöpning, sås vanligen fröet mot slutet
av såningstiden. Utsädesmängd 20—25 kg.
av socker- och 25—30 kg. av foderbetfrö,
beräknat efter normal grobarhet (80—85 %).
Betfrös grobarhet är mycket varaktig och
stiger ofta vid förvaring, i det att eftermognaden
ofta ej nås förr än efter såningstiden året efter
skörden. Radavståndet bör vara så litet, som
för hackrensning är lämpligt, för sockerbetor
45, för foderbetor 50 cm., och plantorna gallras
till 20—30 cm. avstånd, efter sortens storlek.
Skörden bör vara avslutad före starkare frost.
Skördemängd är i medeltal av sockerbetor
25—30 ton per ha med 30 % så stor blastmängd
och av foderbetor omkring 60 ton rötter med
25 % blast hos Barres och 15—20 hos
Eckendorffer.
Skador och sjukdomar. B.
angripes, särdeles vid intensiv odling, av åtskilliga
parasiter, ss. betmögel, betrost, betskorv,
gråfläcksjuka, hjärtröta, rotbrand, betfluga,
broddmask, nematoder, skinnarebagge, ollonborre,
rotmask, snigel, samt även av mosaiksjuka
(se d. o.).
3. Rödbeta. Odlas allmänt i trädgårdar.
Allmännast odlas plattrunda egyptiska, men även
halvlånga (Non plus ultra) och, ehuru sällan,
långa. Sås på våren på fritt land utom i norra
delarna av landet, där man måste uppdraga
plantor i bänk, för att rötterna skola nå full
utveckling. De odlas i rader på 40 cm. avstånd
eller 4—5 rader på säng och gallras till omkr.
15 cm. avstånd. Vid skörden putsas de
försiktigt, så de ej såras, emedan de då lätt ruttna
under förvaringen, som måste ske frostfritt.
Fröodling. Frö av såväl socker- och
foder- som trädgårdsbetor har förr hämtats
uteslutande från utlandet, huvudsakligen från
Tyskland men foderbetsfrö även från Danmark, och
inhemsk fröodling har hos oss skett blott i smått
och för eget behov, särskilt av rödbetsfrö. På
senare tid har dock odling av dessa fröslag i större
utsträckning ägt rum i Skåne och av sockerbetor
även i Östergötland. Den sker ss. i art.
Rotfrukter: Fröodling beskrives. Mest användes
odling på stora rötter, men även
sticklingsodling efter stamfrö förekommer; i sådant fall
sås i sådan tid, att rötterna bliva högst
tumstjocka. Rödbetors frörötter sås vanligen i
slutet av juni med radavstånd av blott 30 cm.
och så tunt (16—20 kg. frö per ha.), att
gallring ej behövs och rötterna bliva halvstora.
De övervintrade rötterna utplanteras på stort
avstånd, för stora foderbetor 60—70 cm.,
mindre för sockerbetor, och för
rödbetsrötter vanligen 60 x 25 cm.; avståndet mellan
raderna bör lämna plats för arbetare vid
bladlössens bekämpande (se nedan). Frörötterna
nedsättas försiktigt och så djupt, att toppen
blir något jordtäckt; kupning av plantorna ger
dem stöd mot blåst. Noggrant bör tillses,
att fröodlingen är väl isolerad, varje sort för
sig på tillräckligt avstånd att förekomma
korsning; om rotodling av betor finnes i
närheten, böra alla blombärande stjälkar på dessa
avlägsnas, innan blomningen börjar. Efter
korsning mellan socker- och foder-b. få rötterna
ett flammigt utseende och en gul schattering
i snittet. Skörden sker för hand med skära,
och stjälkarna torkas, bundna i lösa kärvar,
i trindskyl eller på krakstör. Tröskningen kan
ske på tröskverk. Emedan fröet lätt tager
hetta, bör det snarast möjligt efter tröskningen
eftertorkas i uppvärmd torkapparat, vilket i
regel sker hos fröhandelsfirman. Skördemängd:
av foderbetor omkring 1,800, högst 2,500 kg.,
av sockerbetor i Skåne 2,200, upp till 3,000 kg.,
i Östergötland 1,600 kg. samt av rödbetor
1,000—1,600 kg. per ha.
Insektskada. Blomsamlingarna
hemsökas av bladlöss, vilka lättast bekämpas vid
angreppets början genom de angripna
topparnas avnypande och bortförande; vid svårare
fall sprutas med tobaksavkok (1 kg. tobak på
20 kg. kokande vatten) eller neddoppas
topparna i sådant.
Fodervärde. Betorna överensstämma
i näringsvärde med övriga rotfruktsslag med
motsvarande torrämnehalt, i det att 1.1 kg.
torrämne motsvarar 1 foderenhet för nötkreatur
och idisslare samt 1 kg. korn åt svin. De äro
synnerligen begärliga för alla djur, giva ingen
bismak åt mjölk och kunna därför ingå i
mycket stora mängder i utfodringen: foderbetor
åt fullvuxna nötkreatur ända till 50—60, åt
hästar 15 kg. per djur och dag samt åt svin,
som äro vana vid detta skrymmande foder,
intill 10 kg. per 100 kg. lev. vikt. Sockerbetor,
som föga användas till foder, äro till följd av
sin högre sockerhalt särskilt lämpliga för hästar
men böra givas i mindre mängd, för att ej
sockret skall vålla för lösa uttömningar, och
för att ej slöseri med detta näringsämne skall
äga rum, vilket särskilt är att befara vid
idissiarnas matsmältning, där sockret till stor
del förbrukas av bakterier (se Matsmältning).
Betornas och särskilt sockerbetornas låga halt
av äggvita påfordrar uppmärksamhet, att
behovet därav tillgodoses genom det övriga
fodret. Blastens värde och mängd, se Blast.
Betain. Se Ammoniumbaser.
Bete. 1. De växtätande djurens naturliga
sätt att själva hämta sin föda genom betning
måste för husdjurens vidkommande i länder
med kalla vintrar inskränkas till sommaren
och har i samband med ökade krav på djurens
avkastning i stort sett minskats mot vad
fordom var brukligt. I äldre tid fingo djuren gå
på b. från tidigt på våren till sena hösten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
