Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodstillande medel - Bloduppfriskning - Blomkålssvamp - Blomma - Blomning - Blomstergödning - Blomsterlyra - Blomsterodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanpressning av de dit förande blodkärlen
medels tryck med handen eller kraftig
ombindning (med hopvriden handduk, sadelgjord
eller liknande) av kroppsdelen ovanför (d. v. s.
närmare hjärtat än) såret. Det slutliga
stillandet av blödningen sker sedan snarast möjligt
genom omknytning (»underbindning») av
blodkärlsstumparna i såret med silke eller deras
avvridning eller krossande med lämpligt
instrument (kärltång, -pincett). I vissa fall
användas andra metoder, t. ex. bränning med
glödande järn. Dessa operationer måste
utföras av sakkunnig person. Ofta kan även en
ganska stark blödning från blodådror (vener,
med mörkrött blod) eller smärre pulsådror
(artärer med ljusrött blod) bringas att stanna
genom ett över såret anbragt, stadigt åtdraget
förband av vadd och lindor. För att ej riskera
brand (vävnadernas avdöende) genom brist
på näringstillförsel till en kroppsdel, får denna
dock ej hållas omsnörd, så att blodcirkulationen
hindras längre än 1 à 2 timmar. Blodstillning
kan även i många fall åstadkommas genom den
blödande sårytans behandling med
»blodstillande» medel. Sådana utgöras vanligen av
ämnen, som genom sin kemiska verkan utfälla
(koagulera) blodets äggvitekroppar. Oftast
har härför använts järnklorid (FeCl3) i stark
lösning eller i form av järnkloridvadd
(»styptisk» bomull), men även en del andra
»sammandragande» medel (se d. o.) äro användbara.
Som emellertid dessa b. m. utom den avsedda
verkan, vilken för övrigt vid svårare
blödningar är osäker, även verka mer eller mindre
frätande på vävnadscellerna i såret och
därigenom fördröjande på läkningen, är deras
användande i allmänhet ej att tillråda. Absolut
förkastligt är det stundom ännu i folkmedicinen
brukade sättet att betäcka en blödande såryta
med spindelväv el. dyl., varigenom ett skadligt
förorenande av såret åstadkommes. *
Bloduppfriskning. Se Avel.
Blomkålssvamp, Sparassis crispa Fr., en
till hudsvamparna, Teleforeæ, hörande svamp,
vars bleka, hopgyttrade och veckade,
bladlika grenar bilda en skrynklig massa på en
kort, ofta osynlig fot. Växer i barrskog och
är en god matsvamp.
Blomma. 1. De högre växternas b. är ett
för fortplantningen ombildat skott, bestående
av stamdelens spets, blombotten, samt
de från denna utgående bladdelarna, nämligen
de från bladformen starkt förändrade
könsdelarna, de hanliga, ståndarna, och de
honliga, pistillerna, samt de dessa
omgivande hyllebladen. Dessa kallas
kalkblad, då de äro av blott ett slag,
men äro oftast av 2 olika slag, de yttre oftast
gröna foderbladen och de inre, vanligen
ej gröna kronbladen. Om könsdelarna
och deras roll vid befruktningen se d. o.
Blommornas skapnad och anordning,
blomställningen, växla i hög grad och är ofta
utmärkande för hela avdelningar, familjer och
släkten. Blommans delar äro hos ett stort
antal, företrädesvis lägre stående växtgrupper
starkt reducerade. Dels kunna hyllebladen
utgöras av fjäll eller t. o. m. saknas, dels kunna
blommorna, som hos högre stående växter i
regel äro 2-könade, hermafroditiska, vara
1-könade, han- eller honblommor, med båda
könen på samma eller olika stånd, (sam- och
tvebyggare). Till sådana växtgrupper höra de
2-könade gräsen, sambyggare ss. barrträd,
hängeväxter och starr samt tvebyggare ss.
pilfamiljen, nässlefamiljen (ex. hampa). Då
korsbefruktning och överförande av frömjöl
från en blomma till en annan är nödvändig
hos alla skildkönade växter och fördelaktigast
hos ett stort antal hermafroditiska, är
blommans byggnad i sådana fall ofta ägnad att
befordra frömjölets överförande genom vinden
eller insekter, medan å andra sidan ståndarnas
och pistillernas inbördes anordning och
oliktidiga könsmognad hindrar självbefruktning.
Exempel på vindblommor lämna de
växter, vilkas ståndare och pistiller vid
blomningen utskjuta ur blomställningen, ss. råg
och en del andra gräs, ek, hassel, björk
m. fl. hängeväxter, barrträd, hampa m. fl.
Insektblommor däremot hava ofta
en vägledande lysande färg, vit om de skola
besökas av nattinsekter, samt avsöndra nektar.
Deras frömjöl är ofta klibbigt, så att det fastnar
på den besökande insekten, och blommorna äro
ofta byggda på egendomligt sätt, så att de äro
lämpade för vissa slag av insekter, t. ex. de
slutna baljväxt blommorna för fjärilar och
steklar med långa mundelar, morots och andra
flockblommiga växters tallriksformade
blommor för flugor o. s. v. Se Befruktning.
Blomning, vattens. Se Plankton.
Blomstergödning, konstgödselblandning för
gödsling vid blomsterodling, plägar bestå av
de även vid jordbruket använda kväve-,
kali- och fosforsyregödselmedlen av lättlösliga sorter.
Se Blandgödsel. Enligt P. Wagner har följande
blandning givit bästa verkan: 15 delar
fosforsyrad ammoniak, 15 kalisalpeter, 5 37-proc.
kalisalt, 25 chilesalpeter, 40 svavelsyrad
ammoniak. Mycket liten erfarenhet finnes dock om
de olika blom- och bladväxternas lämpligaste
gödsling. Litt.: P. Wagner, Trädgårdsväxternas
näring, övers, av Th. Wulff. Sthlm 1909.
Blomsterlyra. Se Löjtnantshjärta.
Blomsterodling leder sina anor tillbaka till
den gråa forntiden, i det att människan redan
vid föga framskridet kulturskede inflyttat
prydnadsväxter på den bostaden omgivande
odlade jorden. Hos de gamla kulturfolken i
Grekland och det Romerska riket hade b.
redan nått en hög utveckling, och i den mån
jordens odling fått någon avsevärd betydelse
för folken, har omsorg även ägnats åt odling
av prydnadsblommor. I vårt land, där
klimatets stränghet försenade och motverkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
