[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan inklämt men medför alltid svårighet
vid galtgrisarnas kastrering, som måste ske,
utan att skidhinnan (den innersta hinnan i
pungsäcken) öppnas, då eljest tarmframfall
uppkommer. Pungsäcks-b. har visat sig ärftligt,
varför därmed behäftade grisar aldrig böra
användas till avel. Den enda behandling vid
inklämt pungsäcks-b. är operation, som kan
utföras endast i förening med kastrering.
Buk-b. uppkommer vid bristning i
bukmuskulaturen och är vanligast hos nötkreatur
vanligen som följd av stängning eller stötar,
någon gång även starka krystningar, t. ex. vid
kalvning. Innehållet utgöres av tarmar,
tarmkäx, delar av levern, våmmen eller livmodern,
och bråcket kan uppnå en betydande storlek,
stundom så att det nästan släpar i marken.
Inklämning förekommer sällan, men genom
sin storlek kunna dylika b. förorsaka olägenhet
vid förlossningen, då alltid fara för bråckets
förstoring finnes. Behandling förekommer
sällan annat än så, att man genom en gördel
söker stödja eller bära upp b.-säcken.
Mellangärdes-b., diafragma-b.
består i att delar av bukinälvorna genom
bristning av mellangärdet trängt in i brösthålan.
Orsaken är vanligen häftiga fall, utspänning
av buken genom stark gasansamling, starka
krystningar m. m. Oftast leder det till döden
omedelbart genom kvävning eller genom att
bråcket blir inklämt. Någon gång kunna djuren
dock (ss. obduktion vid slakt visat) leva en
längre tid utan märkbara olägenheter eller
andra tecken än upprepade
digestionsstörningar, som föranlett förväxling med
mag-mellan-gärdesinflammation. Någon behandling kan
ej med framgång företagas.
Åderb. är en sjuklig utvidgning av
blodkärlen. Pulsåderb. (aneurysma)
förekommer vanligen i förening med blodpropp,
då ådern på grund av det ökade trycket
utvidgas framför proppen. Då ofta förkalkning av
kärlväggen samtidigt förekommer, kan
bristning och förblödning lätt inträffa. Förekommer
hos hästar rätt ofta i främre krösartären i
förening med blodpropp, förorsakad av ynglet till
en spolmask, Strongylus armatus, vilken som
fullbildad lever i hästens grovtarm. Genom
att delar av blodproppen (embolier) lossna och
sedan fastna i krösartärens finare förgreningar
uppstår s. k. embolisk kolik. Blodåder-b
förorsakas likaledes av hinder för blodets
strömning, t. ex. genom svulster, sammantryckning
av kärlen genom senhinnor o. s. v. och
förekommer hos hästen t. ex. i stora skankvenen
(»spattådern»), där denna glider över hasens
främre rand och kallas då blodspatt,
en åkomma, som ofta tillmätes en viss vikt
för exteriören men är utan betydelse för djurets
bruksvärde. Jfr Blodpropp. E. N—m.
Brågon, vägtorn, getapel,
Rhamnus cathartica L., fam. Rhamneæ, en tornig
buske med ovala sågade blad och små gröna,
4-taliga blommor samt 4-steniga, som mogna
svarta, bärlika stenfrukter. Bär skålrost av
kronrosten (Puccinia coronifera Kleb.), som
angriper havre, varför b. bör utrotas i närheten
av odlade fält. Barken, avskalad och torkad,
användes som laxermedel, bärens slemmiga
innehåll verka på samma sätt. Av bären i
omoget tillstånd beredes en gul, av de mogna
en röd färg; av innerbarken beredes gul färg;
veden, som är mycket hård, lämnar fint
slöjdvirke och användes förr till harv och
räfspinnar.
Bråkning. Se Spånadsväxter.
Bråsot kallas en sjukdom hos får, vilken är
karakteriserad av sitt hastiga förlopp. Den
brukar föra till döden inom 24 timmar. Hos
de döda fåren finner man tecken till häftig
inflammation i löpmagen. Som orsak till
sjukdomen betraktas en sporbildande bacill, vilken
icke förökar sig vid närvaro av luft. Bacillen
finnes i löpmagslemhinnan och i flera inre
organ, såsom njurarna. Smittämnet överföres
icke direkt från djur till djur utan tyckes
upptagas på betet under hösten eller vintern. De
angripna dö oftast under tecken till mattighet,
andnöd och kolik utan att i övrigt ha visat
några sjukdomstecken. I länder, där
sjukdomen är allmän, har man, enligt uppgift, med
ganska gott resultat försökt skyddsympning
mot sjukdomen. B. förekommer huvudsakligen
på Island, Färöarna, på Norges västkust och i
Skottland. Ett par ej fullt säkra fall äro
kända från Sverige, Blekinges skärgård. A. B—n.
Bräde, sågat virke av minst 13 mm.
(1/2 tums) tjocklek och 100 mm. (4 tums)
bredd. Jfr Battens, Plank, Sågning.
Brädfodring. För att göra plank och
timmersväggar mera värmeisolerande brädfodras de.
Till utvändig panel användes vanligen 25 mm.
(1 tum) tjocka bräder i stående eller liggande
ställning. Dessa kunna vara ohyvlade eller
hyvlade och sammanfogas på olika sätt. Till
utvändig brädfodring bör dock helst användas
ohyvlade, stående bräder och
sammanfogningen skall formas så, att vattnet hindras
intränga. Nedtill vid stenfoten anbringas alltid
en vattenbräda för bortledande av regnvatten;
sådan bör även sättas såväl över som under
fönstren etc. För trähus anbringas ofta
knutbräder av lämplig, icke för ringa bredd. De
sammansättas av två eller flera bräder. För
invändig b. eller panelning användas något
tunnare bräder, ofta endast 3/4 tums
profil-(perl-)spåntade eller falsade. För invändig panel
bör, om den skall oljemålas, användas hyvlade
och profilspåntade bräder. Jfr Revetering. L. N. Gramén.
Bräken. Se Ormbunke.
Bränneriförening. Brännvinsbränningen har
i senare tid allt mer övergått till en
självständig i stort driven industri (se
Brännvinsbränning) men bedrives ännu i de starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
