Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränntorv - Brännvinsbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den i Blekinge använda beredningen av
backtorv, utbredes den i torvgraven ältade
massan på torkplatsen till ett 1 dm. tjockt lager,
vilket sedan med ritsar uppdelas i rutor, som
lämnas orörda att torka; även förekommer,
att det på torkplatsen utbredda halvtorkade
torvlagret tillpackas genom trampning av en
arbetare med brädlappar under fötterna samt
därefter med en spade uppdelas i 4-kantig
tramptorv. Formtorv beredes vid
åtskilliga bruk genom att den ältade massan
fylles i en på torkplatsen utlagd träram eller
form, med 4-kantiga fack, vilken, sedan dessa
fyllts med torvmassa, upplyftes, under det att
torvbitarna bliva kvarliggande till torkning.
Ältningen utfördes förr mest för hand, med
skovel eller trampning men numera ofta med
oftast små ältverk, drivna med vandring eller
motor. Älttorv plägar väga 25—45 kg., i
medeltal 35 kg. per hl. Tillverkningskostnaden
blir gärna högre än för sticktorv.
Presstorv eller formtorv.
Torvmassan inmatas — vanligen medelst en ned i
torvgraven nående elevator — i ett efter
torvgraven flyttbart torvverk, vari den bearbetas
medelst knivar och snäckor, som utmata den
till en tjock gröt förvandlade massan som en
sträng, vilken avskäres till fotslånga stycken.
Dessa upptagas från verket på bräder, på vilka
de utforslas till torkplatsen på vagnar, som
skjutas på utlagda spår; för uttransporten hava
även från torvverket drivna transportbanor
konstruerats. För en lönande
presstorvberedning med stora torvmaskiner, som kräva
omkring 20 hkr. och ett arbetslag av omkring
25 man, krävas stora och djupa mossar med
stor torkplats, så att flyttningen av
torvmaskin och transportbana eller spår blir så
liten som möjligt. God presstorv väger 30—40
kg. per hl., bör innehålla högst 25 och åtminstone
ej över 30 % fuktighet.
(Meddelande från K. Lantbruksstyrelsen n:r
221.)
B:s torkning och inbärgning.
Då den å torkfältet utlagda torven, på vilket
sätt den än må hava beretts, torkat så mycket,
att den kan vändas, reses den på kant, och
sedan den torkat och hårdnat, »kupas» eller
»kuvas» den, d. v. s. uppstaplas i 1/2—1 1/2 m.
höga kupor, i vilka den får ligga, tills den
inbärgas i lada eller i stora stackar, vilkas
yttersidor noga läggas i förband, under det att
torven störtas i stackens inre.
Utbyte. Ur väl avdikad mosse erhålles
1 ton lufttorr torv av 5—12 eller i medeltal
7 kub.meter i mossen. En man med
hantlangare medhinner att tillverka 1.3—1.7 ton
sticktorv och 0.8—0.9 ton älttorv per dag.
Kvalitet. B:s värmevärde växlar starkt
efter råmaterialets beskaffenhet och
tillverkningssättet. Det senare inverkar huvudsakligen
på torvens täthet; ju lösare torven är, desto
mindre bränsle innehåller den för rymdmått
räknat; däremot inverkar tillverkningssättet
föga på brännvärdet av en viss viktsmängd.
Att sticktorv, efter vikt räknat, ofta har lägre
brännvärde än ält- eller formtorv, beror därpå,
att den förra vanligen tillverkas av mindre
mogen torvmassa. Graden av förmultning
eller mogenhet, vilken framträder i torvens
rymdvikt, är det mest avgörande för torvens
brännvärde. Vid köp av b. bör således alltid
hänsyn tagas till rymdvikten. Askhalten
sänker visserligen även brännvärdet, men
dock blott obetydligt, om den ej överstiger
den i god torv vanliga 6—7 %; då
vitmosstorv har låg askhalt, kan ej denna i och för
sig anses som tecken på god beskaffenhet. —
En för b.-beredning god torv bör i vått
tillstånd vara jämn, såpliknande och fort mörkna
i beröring med luften; torkad bör den vara
tät och tung, varmed följer mindre
avstybbning. Värmevärdet kan växla mellan
4,000 till över 5,000 v.e. och bör i fullgod
vara uppgå till 4,300 v.e. per kg. vattenfri
massa, vilket motsvarar omkring 3,100
effektiva v.e. per kg. torv med 25 % fuktighet.
För 5 % lägre vattenhalt stiger värmevärdet
omkring 1.2—1.7 % per % vatten, under det
varje procent högre vattenhalt intill 35 %
sänker värmevärdet 1.4—1.7 %. Större
avvikelser i vattenhalten medföra procentiskt
större ändring i värmevärdet. Av medelgod
sticktorv motsvarar i allmänhet 2, av ält- och
form-(press-)torv 1.8 ton 1 ton goda engelska
ångkol (7,000 v.e. per kg.). — Litt.: Alf Larsson
och E. Wallgren, Om bränntorvindustrien i
Europa, utg. av K. Jordbr.dep:t 1902; E.
Wallgren, Om bränntorvberedning med
handredskap 1916; Hj. v. Feilitzen, Om bränntorv
och bränntorvberedning 1917.
Brännvinsbränning. Redan i förhistorisk
tid torde konsten att åstadkomma
alkoholjäsning och bruket att använda alkoholen som
dryck hava förekommit hos olika folk. I
Sverige anses kännedomen om och bruket av
brännvin redan tidigt hava spritts genom
förbindelsen med Ryssland och senare genom
inkallade tyska bergsmän, som behövde det
för krutberedning. I slutet av medeltiden
hade det blivit en folkdryck, vars tillverkning
och utskänkning allt sedan dess varit föremål
för talrika stadgar, privilegier och förbud.
Från år 1531 har införsel av brännvin varit
belagd med tull, och sedan 1638 tillverkningen
föremål för beskattning. Jämte yrkesmässig
tillverkning, som till en tid var förbehållen
bryggeriämbetet, blev b. allt mer betraktad
som en binäring till jordbruket och
husbehovsbränning där allmänt idkad och uppskattad
ej minst för drankens värde som kreatursfoder.
Den tilltagande omfattningen av b. och
superiet — på 1830-talet voro omkring 170,000
brännvinspannor i bruk och förbrukningen av
brännvin uppgick till 30—40 l. per inb. —
framkallade slutligen en kraftig rörelse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
