Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bukfylla - Bukgjord - Bukhinneinflammation - Bukskällning - Bukspott - Bukvattensot - Bulnad - Bult - Bunias - Bunke - Bunkmetod - Bupalus - Burows lösning - Burträskost - Bushel - Bussning - Butyrometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bukfylla. Se Foder.
Bukgjord. Se Sele.
Bukhinneinflammation, inflammation i den
serösa hinna, som bekläder bukhålans insida
och yttersidan av bukhålans organ. Den
framkallas vanligen av sjukdomar i något av dessa
organ (inflammation i tarmar, lever, njurar,
livmoder) eller uppkommer genom infektion
från genomträngande sår, som skadat
bukhinnan, såväl efter operationer som genom yttre
våld eller vid bristning av något organ i
bukhålan. Sjukdomen kan därför misstänkas,
om djuret, sedan bukhinnan blivit skadad eller
utsatt för infektion, visar sig dåsigt, med
upphörd foderlust, avstannad tarmrörelse och hög
feber samt visar smärta vid tryck på buken.
Sjukdomen slutar oftast dödligt, stundom redan
efter ett par dagar. Den enda behandlingen,
utom av det lidande som framkallat densamma,
är användning av våtvärmande omslag kring
buken. E. N—m.
Bukskällning kallas det skällande ljud, som
stundom uppkommer hos vallacker och
hingstar under trav; förorsakas av luftens ut- och
inpressning i skåpet. Wilh. H—r.
Bukspott. Se Matsmältning.
Bukvattensot, ascites, ett sjukligt
tillstånd, som består i samling av en gulaktig,
oftast klar vätska (transsudat) i bukhålan,
beroende på vissa sjukdomar i andra organ,
som medföra hinder i blod- och
lymfcirkulationen med ökat tryck inom kärlen och därav
följande utpressning av blodserum genom
kärlväggen. Sådana sjukdomar äro en del hjärt-
och lungsjukdomar (klaff-fel, tuberkulos),
leversjukdomar (igelsjuka) och njurlidanden,
kompression av portådern genom svulstbildningar
m. m. B. kan även bero på en ökad vattenhalt
och minskad halt av fasta beståndsdelar i
blodet, ss. efter långvariga och tärande sjukdomar.
Oftast förekommer b. hos hundar, särskilt de
mycket gamla, därnäst hos får men sällan hos
häst och nöt. Buken tilltager i omfång,
andningen blir besvärad, skvalpning höres i buken
vid rörelse, och djuret avmagrar. Sjukdomen
förlöper långsamt (månader och år) och återgår
sällan till hälsa. Behandlingen avser att
motverka vätskesamlingen genom användning av
urin- och svettdrivande ävensom
hjärtstärkande medel och vid svår andnöd genom att
tappa vätskan genom bukstick, som utföres
med en fin trokar något på sidan om
mittlinjen. E. N—m.
Bulnad, böld, abscess, uppkommer, då
vid en vargörande inflammation var bildar sig
i en hålighet, som bildats genom dess frätande
inverkan på vävnaderna. B. i ytliga delar
visar sig genom ansvällning, hetta och ömhet
och om väggarna ej äro alltför tjocka, kan vid
tryck iakttagas, att innehållet är flytande
(fluktuerar). Genom varets frätande inverkan
förstoras varhålan och förtunnas väggarna, tills
bölden brister och varet uttömmes, varefter
läkning kan ske som av ett vanligt sår. Har
varet svårt att bana sig väg utåt, såsom vid
djupgående eller tjockväggiga bölder, kan det
sänka sig nedåt i lösa vävnader och bilda
fistelgångar, sänkningsabscesser, eller ock öppna
sig inåt kroppshålor och därigenom förorsaka
svåra komplikationer och blodförgiftning.
Behandlingen bör gå ut på att fortast möjligt
bereda varet avlopp, och bölden bör därför
först bringas till mognad (d. v. s. de smärre
varhålor, som först finnas, sammansmälta och
väggen förtunnas); detta sker genom
våtvärmande omslag eller ingnidning av fördelande
salvor, ss. grönsåpa eller jodsåpa, och öppnas
därefter med kniv eller för djupt liggande
bölder med brännjärn (se Bränning), alltid på den
lägst belägna punkten. Varhålan spolas med
antiseptisk lösning (sublimat 1:1,000,
lysollösning 3 %), och såret behandlas sedan som
vanligt sår. E. N—m.
Bult, norrländsk benämning för tröskvält.
Bulta = välta.
Bunias. Se Ryssgubbe.
Bunke. Se Mjölkbunke.
Bunkmetod. Se Gräddsättning.
Bupalus. Se Tallmätare.
Burows lösning. Se Aluminium.
Burträskost. Se Västerbottensost.
Bushel. Se Mått.
Buskskvätta. Se Fåglar.
Bussning. Se Lager.
Butyrometer, eg. smörmätare, apparat för
bestämning av fetthalt i mjölk. Namnet
har särskilt använts för apparater, i vilka det
genom inverkan av en syra ur mjölken
frigjorda fettet upplöses och genom centrifugering
avskiljes och uppmätes i en graderad del av
de använda provglasen. Av dylika apparater
hava följande varit mer allmänt använda.
1. De Lavals laktokrit, konstruerad
1885 av Gustaf De Laval. Lika mängd mjölk
och syra (isättika blandad med svavelsyra,
senare mjölksyra blandad med saltsyra)
kokades tillsammans i ett provrör och fylldes i en
»dosa», varifrån blandningen uppträngdes i ett
graderat provglas av barometerrör; därefter
insattes provglaset i en skiva, som under
uppvärmning fick rotera i ett separatorstativ,
varvid fettet avskildes i röret som en pelare,
vilkens längd angav fettprocenten, som avlästes
på rörets gradering. Användes ej numera, men
har betydelse som urtypen för andra, nyare typer.
2. Babcocks b., uppfunnen år 1890 av
S. M. Babcock vid försöksstationen i Madison,
Wis., användes allmänt i Förenta staterna,
arbetar efter samma princip som laktokriten,
men mjölken blandas med rå svavelsyra i
flaskformiga provglas med graderad hals.
3. Lindströms b., konstruerad av
Ivar Lindström år 1889 och sedan vidare
utbildad av A.-B. Separator. Liknar Babcocks
b. men det i provglasens rörformiga graderade
hals avskilda fettet bringas genom avkylning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
