Lantmannens uppslagsbok / 200 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damm - Dammhushållning, dammkultur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avlägsnas omsorgsfullt. Sedan dessa arbeten
utförts, fylles först diket med jord, som väl
tillstampas, varefter vallen (helst skiktvis)
bygges i höjden och tillstampas. Användes
dyjord som vallkärna, göres denna så hög, som
den färdiga vallen skall vara, och därefter
påköres ett 25—30 cm. tjockt gruslager. Såväl
under gruskörningen som senare sätta sig
nämligen isynnerhet dyvallar betydligt, vilket
måste från början tagas med i räkningen. I
vallarna få icke inkomma några grästorvor,
rötter m. m. utan endast ren, rotfri jord av det
slag, som användes. De grästorvor som avska-.
las, där dammaterialet tages, ävensom vid
vallbottnarnas iordningställande, läggas, sedan
vallen gjorts färdig, på slänterna.

På det ställe, där vallen skär dammens
avloppsdike, insättes den s. k. munken,
varmed vattenståndet regleras och som bildar
dammens avlopp. Munken är ett vinkelböjt,
framtill öppet rör, som vanligen göres av trä.
Den lodräta delen kallas ståndröret, den
vågräta dammröret. Ståndröret, till vars
sidoväggar i större munkar böra användas 2 tums
plankor, förses invändigt med två falsar, i
vilka galler och brädlappar för vattenståndets
reglering insättas. I den främre falsen nedfällas
först en brädlapp närmast botten, därefter
ett eller två galler och ovanpå dessa åter
brädlappar åtminstone något högre upp än högsta
tillåtna vattenstånd. I den bakre falsen
nedfällas brädlappar till den höjd, vartill vattnet i
dammen får stiga. I nederbördsdammar med
mycket ringa vattentillförsel gör man tre falsar
i munkarna. I mellanrummet mellan
brädlapparna i de bägge bakersta falsarna packas
dyjord för att göra munken absolut tät.

Främre delen av en munk sedd rakt uppifrån. Locket borttaget.

Munken skall givetvis stå så djupt, att
dammen fullständigt kan torrläggas, d. v. s.
dammrörets botten måste vara i nivå med eller en
hårsmån lägre än bottnen i dammens
huvuddike. Vid munkens insättning måste största
noggrannhet iakttagas. Där munken skall
placeras, uppgräves först i vallbottnen ett 3
à 4 dm. djupt dike, som fylles med ren, rotfri
dyjord eller lera, som tillstampas till en jämn
och fast bädd för dammröret. Sedan munken
uppställts, packas hårt med dyjord eller lera
runtom dammröret.

Tvärgenomskärning av en dammvall med munk. Vallen gjord av dyjord med grusbelastning.

I dammar, som tidvis hotas av starka
vattenflöden, inlägges på något ställe i vallens övre
del en trätrumma som reservavlopp. Denna
trummas botten skall befinna sig i jämnhöjd
med högsta tillåtna vattenståndet, och dess
åt dammen vettande öppning skall vara snett
avskuren och försedd med ett lutande galler
av järnstavar.

Där vatten till dammarna tages från någon
bäck eller å, placeras en tilloppsmunk av
samma konstruktion som avloppsmunken, dock
aldrig med flera än två falsar. Skola större
vattenmängder inledas genom munken, och
är man för hindrande av vildfisks inträngande
tvungen använda täta galler, göras dessa
lämpligen vinkelformigt utstående, varigenom den
filtrerande ytan betydligt förstoras. Litt.: Ph.
Lindstedt. Om byggandet och skötseln av
karp- och sutaredammar. Skrifter utg. av S.
Sveriges Fiskeriförening. 1912. Harald
Nordqvist. Karp- och sutarodling i dammar. 1921.                H. N.

Dammhushållning eller dammkultur
betecknar fiskuppfödning i med konst uppdämda
dammar, som kunna avtappas. Den medför
avsevärda fördelar framför fiske i naturliga
sjöar. Vid dammarnas tömning, som sker på
hösten eller på våren, uttages ur dem fisk,
sorteras, räknas och väges. Härigenom
möjliggöres en noggrann kontroll över
fiskbesättningen och ett fastställande av fisktillväxten i
varje dariim. Besättningens storlek i varje
damm kan sålunda avpassas efter dennas
näringstillgång, så att för starka eller för svaga
fiskbesättningar kunna undvikas. Är
dammen så belägen, att vildfiskar, som äro direkt
farliga för de odlade fiskarna eller konkurrera
med dem om födan, icke kunna helt utestängas,
utgör dess vart eller vartannat år
återkommande fullständiga utfiskning ett
verksamt medel att hindra de objudna gästernas
överhandtagande. Då vid d. någon fångst
med vanlig fiskredskap i regel ej förekommer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>