Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmarks hästraser - Dansk nötboskap - Danskt lantsvin - Daphne - Dasychira - Dasyscypha - Datura - Daucus - Deals - Debet - Deciatin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrup-Munkedal, äro senare tidens hingstlinjer nästan
uteslutande grundade. Wilh. H—r.
Dansk nötboskap. I. Norra Jyllands
boskap tillhör den i Nordeuropas låglänta
kusttrakter förhärskande, vanligen svartbrokiga
rasen (se Låglandsras, Svartbrokig). Denna
jutska boskap hade av gammalt i de
västra delarna av halvön en grövre,
övervägande slaktdjurs- och dragaretyp och i öster och
norr en lättare, övervägande mjölkdjurstyp,
men har sedan senare delen av 1800-talet genom
planmässig avelsledning utvecklats till en
likformig mjölkdjurstyp, ehuru skiljaktigheten
mellan den grövre västlandsboskapen och den
mer småvuxna boskapen i mitt Jyllands magrare
trakter kan skönjas. Rasen är i regel
svartbrokig, sällan grå- eller blackbrokig, helst med
huvud, hals och bogparti, rygg, sidor och
bakdel svarta, ett vitt bälte över en del av bogen
och bröstets främre del samt vitt över länd,
flanker och lår, vita ben och svansspets.
Huvudet har bred panna och mule, medellånga
och fina horn. Kroppsformen är öppen, med
god bredd. Medelvikten för väl utvecklade
kor omkring 500 kg. Medelmjölkningen hos
kontrollföreningarna med nära 100,000 djur
var 1916—17 över 3,000 kg. mjölk och 120 kg.
smör.
2. Öarnas boskap, som tidigare utgjordes
av dels en småvuxen, högbent boskap av
växlande färg (enfärgat eller brokig i brunrött,
svart eller grått), dels (särdeles på Fyen) ett
större, mörkrött slag, har under senare delen
av 1800-talet, delvis genom införsel av
slesvigsk boskap (angler se d. o.), rödbrokig
nordslesvigsk och det mörkröda, kraftiga
Ballumslaget från Tönder samt genom strängt
avelsurval efter exteriör och mjölkningsförmåga,
utvecklats till en likformig ras, kallad röd
dansk boskap, som år 1878 erkändes som
ren ras. Den är mörkröd utan tecken (stundom
dock med vita fläckar under buken och på
juvret); mulen mörkgrå. Den har utpräglad
mjölktyp, något lättare, där Anglerblod
förhärskar (Lolland-Falster), men tyngre, där
nordslesvigsk och Ballumboskap utgjort
avelsmaterialet (särdeles på Fyen). Huvudet är
ädelt med utåt-uppåt-framåt riktade, fina
horn, flat och fin hals, liten dröglapp, lösa
bogar, bröst djupt och brett, rygg något lång,
länd lång och bred. Lemmarna fina, juvret
mycket väl utvecklat. Kons lev. v. 450—550
kg.; mjölkmängd i medeltal 3,000—3,500 kg.
med 3.5 % fett (motsv. 120—150 kg. smör).
Rasen har något litet införts till Sverige,
särskilt för vidmakthållande av
anglerbesättningar, men är numera försvunnen.
Danskt lantsvin. I Danmark har
svinskötsel sedan förhistorisk tid haft än större
betydelse än i de övriga nordiska länderna på den
grund att bok- och ekskogarna, som lämnade
svinen riklig föda, där funnos i större
utsträckning. I den mån som dessa skogar minskades,
avtog även svinhållet, då dessa djur fortfarande
förblevo hänvisade att till stor del själva söka
sig föda. Svinskötselns art och utveckling var
här i huvudsak densamma som i Sverige (se
Svinskötsel). Den gamla lantrasen var något
olika i rikets skilda delar. Öarnas svin beskrives
som småvuxet, med kort bål, hög nacke,
upprättstående öron och styv borst; slaktvikten
av 2-årigt gött svin beräknades till 6—9
lispund (50—75 kg.) fläsk. Det jutska svinet
var större, långsträckt, högbent, karpryggigt
och gav 13—14 lisp. (110—118 kg.) fläsk. Under
förra delen av 1800-talet börjades korsning
med engelska, holsteinska, mecklenburgska
m. fl. raser, varigenom åsyftades att öka
djurens storlek, bredd och djup samt deras
späckbildning, i enlighet med fordringarna på
Hamburgs marknad, dit den utländska avsättningen
huvudsakligen gick. Denna svintyp kallades
därför Hamburgers vin. Från 1870-talet började
avsättningen på England att taga allt större
omfattning, och för att motsvara denna
marknads fordran sökte man frambringa smärre,
lättfeta s. k. »sengsvin», en benämning, som
härleddes av att svinen i slakterierna ej
skållades utan sveddes (sengen = sveda) för att
avlägsna borsten. De slaktades vid en vikt av
90—100 kg., vilken nåddes vid 8—10 månaders
ålder. Från 1880-talet sökte man åstadkomma
en för detta ändamål lämplig mellanras av det
danska lantsvinet och de högre förädlade
engelska raserna. På denna väg uppkom i trakten
av Holstebro på Jylland av den där väl
utvecklade jutska lantrasen och Yorkshiresvin,
med övergående inblandning även av
Berkshireblod, för att giva djuren bättre skinkor,
en mellanras, Holstebrosvin, utmärkta
för sin jämnhet och ensartade utveckling och
högt ansedda som slakterisvin.
Holstebrotrakten blev ett avelscentrum, varifrån
avelsdjur spredos över hela landet, och rasen blev
förhärskande för gödning av slakterisvin.
Genom fortsatt korsning med Yorkshiresvin
utplånades snart dess företräde framför denna
senare ras, och svinstammen avtog i härdighet
och fruktsamhet. Mot slutet av århundradet
övergick man därför enligt anvisning av
konsulenten P. A. Mörkeberg till att söka
bibehålla lantrasen, sådan den ännu kunde påträffas
här och var i bygderna, och framställa
slaktsvin genom korsning av lantsvin med
Yorkshiresvin. Man inrättade avelscentrer för
renavel av lantsvin och åstadkom sålunda en
mycket jämn, förädlad lantras, väl passande
till slakterisvin.
Daphne. Se Tibast.
Dasychira. Se Bokspinnare.
Dasyscypha. Se Lärk.
Datura. Se Spikklubba.
Daucus. Se Morot.
Deals. Se Sågning.
Debet. Se Bokföring.
Deciatin. Se Mått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
